I föregående inlägg beskrev jag en minst sagt udda situation för egen del – att jag tar fel på avgångstid och missar en planerad båtresa. Starten på år 2026 kunde beskrivas som svag på så vis…Men det finns ju nya snabba möjligheter, och nog var så fallet på trettondagsafton 5 januari. Ut o åka m/s Sandhamn till Husarö och uppleva en allt mer tilltagande vinterskärgård – även om isen inte än hade lagt sig mer än i enstaka vikar.

Hade alltså bättre koll på turlistan denna måndag som i Waxholmsbolagets trafik räknas som fredag dagen före röd dag som i det här fallet kom att vara Trettondagen. Jag och min vän åkte på vintriga vägar ut på Värmdö för att ta m/s Sandhamn mot Husarö från Boda brygga. Det hade även gått att ta m/s Nämdö ifrån Strömkajen i Stockholm som i sin tur skulle på tur mot Möja.

M/S Nämdö på föregående bild har ett systerfartyg m/s Gällnö som den här vintern råkar gå just nere vid Nämdö (ön). På den här bilden syns däremot djur från ön ett lantbruk på ön Gällnö, och inte långt från den stora bryggan vid Söderby på ön.

Blick bortåt Grinda med flera öar i dess omgivning. Som ni kan skåda är det rätt kuperade öar och till vänster i bild skymtas den fina utsiktsplatsen Klubbudden på östligaste Grinda – rekommenderat ställe att vandra till om ni besöker Grinda. Ta Stockholm Archipelago Trail exempelvis.

Det var mera snö inåt Stockholm kunde jag på kvällen konstatera. Men likväl en hel del vita klippor och berg, och på sina håll även på träden.

Mäktiga herrgårdsbyggnaden på Trångholmen strax söder om Alsvik på Svartsö. Lät byggas av affärsmannen Carl Ernst Herman Meeths som drev varuhuskedjan Meeths i slutet av 1800-talet.

Det var en del nordlig vind idag – så det passade ju då inte fel att m/s Nordan visade sig. Under vintern kör hon isfria perioder mellan Boda och Södra Ingmarsö på vardagar.

Mellan Söderboudd på Svartsö och Brottö på en del av Ingmarsö så passeras ett smalare sund. Närmare beskrivning på sundets placering är mellan Rågudden (Svartsö) och Brännholmen.

Ny brygga och ö för förra årets trafik längs Waxholmsbolagets linje/tidtabell 13, som sträcker sig Stockholm-Vaxholm-Boda-Södra Ingmarsö-Husarö, blev Lilla Rävsön strax söder om Ingmarsö. Efter anlöp vid Södra Ingmarsö styrs färden något söderöver för att komma till Lilla Rävsöns brygga belägen på öns sydliga del. Finns ett antal fastigheter på denna inte så stora ö (vilket namnet kanske tillkännager).

Allteftersom längs traden så töms ju båten på passagerare och när sista bryggan Husarö var på tur så var den populära förliga salongen på övre däck rätt tom – även om någon stjärna fanns kvar där (ähum…). Men det här är en mycket fin plats att observera skärgården ifrån – med en kafeteria precis akter om salongen.

Vitklädda klippor intill Busströmmen vid Finnhamn vars brygga passerades då ingen önskade gå av. Finnhamn är ju en mer sommaraktiv ö då det är natur- och friluftsliv som är

Ca 13:40 var vi framme på Husarö. Man möts av en inbjudande vacker bymiljö direkt vid bryggan.

Vi tog oss en promenad bortåt Sandholmen efter ankomst. Den här dagen möttes inte många själar på ön under denna timme vi hade tillgodo. En annan rundtursresenär passade också på att ta en sväng i idyllen.

Bryggor som väntar på kommande vår och sommarsäsong. Husarö tillhör en av mina mer frekvent besökta öar senaste året – delvis för möjligheten att göra lite olika rundturer (det vill säga använda olika linjer) men inte minst för dess vackra läge nära Svartlögafjärden och att jag också upptäckt lite fler stigar och natursköna platser på ön.

Stundom under sommartid kan det vara en hel del folk på ön – inte minst i samband med konfirmationsläger eller scoutläger. En dag i augusti förra året gick en extrabåt enbart med resenärer till Husarö. Samma helg var det också en Swim-Run-tävling på Finnhamn.

Är det en guldsvan? Nja en Guld-Svan tävlade väl i skidor under 1980-talet. Detta är en mer knölig typ – en knölsvan.

Från knölsvanen så var meterna inte många till ett par mer sjungande svanar även om de vid fototillfället höll näbben så att säga. Sångsvanar syns lite oftare i Stockholms skärgård under vintertid än under sommaren när de befinner sig på sina häckningsplatser.

Stockholms skärgård med dess speciella ljus – alltid något läckert att fånga i de så sköna landskapen.

Som ett julkort stoltserar dessa röda hus där också bland dem finns Husarö lotsmuseum.

Och så tillbaka vid ångbåtsbryggan där förvisso denna årstid endast motorfartyg ligger inne. Däremot söndagar sommartid går det att skåda ångfartyget Storskär här. Men under vintern får man alltså hålla tillgodo med exempelvis m/s Sandhamn, men det är verkligen inget dåligt alternativ. Avgångstid mot Vaxholm var kl 14:45 och nu väntade en lång resa in.

När mörket lägger sig över arkipelagen blir det lite mer kall och rå stämning och det är då skönt att vara ombord en skärgårdsbåt med ordentlig värme. Här syns Ingmarsö på håll med dess södra brygga där intill det finns både krog och affär.

Träskökvarn uppe på sin höjd på Träskö intill Svartsö. Det vita på marken är dock inte mjöl utan snö. 😉 På en jubileumsresa med m/s Skarpö år 2015 när båten fyllde 50 år så gjordes ett uppehåll just på Träskö och med besök till kvarnen.

Efter stopp vid Boda brygga, för folk som skulle av till sina bilar alternativt ta busslinje 438 mot Stockholm, så fortsatte färden mot Lindalssundet och Vaxholm. I Lindalssundet finns tre bryggor på ön Vårholma varav en av dessa är på bilden bryggan med just namnet Vårholma. De andra två bryggorna är Halleberg och Vårlunda. Förvisso kändes våren ganska långt borta vid tillfället…

Efter en lugn och mycket trivsam intur, sittandes mestadels i den övre förliga salongen ombord m/s Sandhamn, så kom vi till Vaxholm strax före halv sju. Jag debarkerade båten medans den fortsatte på en tur mot Rindö innan den kom tillbaka för resterande färd mot Stockholm.

Att gå runt i Vaxholm en kväll med tystnad och vinterstämning – ett väldigt lugn. I Rådhuset på bilden har jag deltagit på ett antal möten med Skärgårdens Trafikantförening inför evenemanget Skärgårdsbåtens dag – och om ni undrar om detta för året så kommer det äga rum den 3 juni! Vi ses väl då?

Rådhuset i övrigt innehåller ju stadens turistbyrå som håller öppet året runt.

Vilket fantastiskt månsken det blev – om än stundom bakom molnen. Kajplats 4 – ja lite lustigt den dagen i våras 2025 när det var Eurovision Song Contest så jobbade på Strömkajen och informationstältet brukade vi ha placerat inte långt från kajplats 4. Vilken placering hamnade Sveriges bidrag med den svensk-finska gruppen KAJ? Jo plats 4…

M/S Rex vid Kastellet i det mysiga månskenet. Rex var alltså inte båten mot Stockholm som en turist trodde först vilken jag sedan kunde visa till rätta båten m/s Sandhamn som kom strax efteråt. Så inget besök i Vaxholm utan att vägleda någon på kajen – även om det under denna årstid görs på frivillig insats. 😉 Finns ju just nu ingen fungerande digital skylt som visar nästa avgång och kajplats i Vaxholm.

19:30 gick i alla fall m/s Sandhamn vidare mot Stockholm, jag och min vän klev av på Gåshaga brygga och fortsatte med spårvagnen längs södra Lidingö.

Och där slutar själva reseskildringen.

Men lite vidare text om just Gåshaga:

På tal om just Gåshaga brygga så kan det ju påpekas att under vardagar rusningstrafik under hela 2026 så kommer det vara bussersättning mellan Käppala och Gåshaga. Det vill säga i rusningstiderna 06:45-09:10 och 15:15-19:00 så är hållplats Gåshaga brygga inställd. Busshållplats Gåshaga ligger 300 meter från bryggan, OCH skulle någon nu söka en resa i SL:s resplanerare där det står att bytestiden är tre minuter mellan buss (hållplats Gåshaga) och båt (Gåshaga brygga) – vilket det gör på en del avgångar – så akta er noga! Risken finns att båten missas i så fall.

Åker man däremot i lågtrafik och under helger så går spårvagnen hela vägen ner till Gåshaga brygga. Att man ställer in en delsträcka under vardagarnas rusningstrafik så här beror på att man under året ska underhålla vagnparken d v s spårvagnarna och att det då ständigt kommer fattas en vagn i rusningstrafiken.

I mina ögon så är detta en lösning som andas svag flexibilitet och svag förståelse för nyttan med Lidingöbanan och dess slutstation Gåshaga brygga som ju används regelbundet av resenärer som bytesplats till och från skärgårdstrafiken (inklusive då många som pendlar under rusningstider).

M v h

Mats Östman