Hej på er,

Nu är tiden inne för att åter göra ett sammandrag av året i bilder. Jag brukar inte ha något egentligt tema men i år är det möjligtvis lite inriktat på värme.

Över 15 000 bilder med systemkameran har knäppts även detta år. Skulle jag tillägga mobilbilder så blir det en bra bit över 20 000 – så kreativiteten fortgår och det gör ju även mina skärgårdsresor. Men det blir även lite andra motiv från sina olika håll. Håll helt enkelt tillgodo för här kommer två bilder från varje månad inkluderat lite möjligtvis finurlig text.

Januari börjar året förstås. Det blev väl ingen särskilt upphetsande vinter om man ser vintern som just årstiden vinter med snö och kyla. Men vinterbåt på SL:s båtlinje 89 kom att vara m/s Rex även denna start av år 2025 – en båt som just har en varm och mysig inredning. Senare under året så tog Rederi Ballerina över trafiken på just linjen mellan Klara Mälarstrand och Tappström, Ekerö. Därav så används elhybriden Rex på linjer lokalt runt Vaxholm vintern 2025/2026.

Stadshuset, Ragnar Östbergs fantastiska byggnadsverk färdigställt 1923, pryder verkligen de centrala delarna av Stockholm.

Och på tal om speciella byggnader…Nya Stadens torg i Lidköping pryds av det karaktäristiska gamla Rådhuset som förvisso till stora delar inte är så gammalt efter att en förödande brand på 1960-talet drabbat byggnaden som kom på platsen på 1670-talet. Under en helg i slutet av januari besökte jag min bror med blivande fru i Skövde, och det blev bland annat en utflykt till Lidköping med besök på Rörstrands porslinsmuseum.

Rött i det gråa. Bebyggelsen, den pittoreska småskaliga, på sluttningen av Åsöberget i kombination med en äldre Volvo-ledvagn på en av linjerna ut mot Nacka-Värmdö. Just denna bussmodell kom att göra sina sista resor i dessa februaridagar med nästan 20 år på nacken – vilket är en hög ålder för en buss i linjetrafik. På bron ovanför bussen ska det inom en framtid på flertal år återkomma spår för Saltsjöbanan.

Bilden är tagen från Fåfängan, berget precis intill Vikingterminalen. Och i slutet av året blev det en trivsam Birkakryssning med det fyras gäng. Tacksam för fina vänner alltid! När jag ändå är inne på Birka så besöktes i februari också världsarvet Hovgården (ihop med just Birka handelsstaden) – men det fick inte plats här. 😉 Däremot finns det som enskilt blogginlägg för er som är intresserade.

Från grått till blått…Min ena kusin hörde av sig till mig i slutet av februari i ärendet att han skulle hämta sin nya båt uppe på ett varv i Öregrund. Jag tackade inte nej till erbjudandet att följa med för att hämta och sedan åka med ner till Stockholms skärgård. Det blev en fantastisk resa som började med lätt is på fjärdarna söder om Öregrund och mot Gräsö. Vattnet låg även spegelblankt utanför Svartklubbens fyr men när Stockholms skärgård närmade sig grånade vädret på…

Att röra på mig tycker jag är viktigt – även om vädret inte alltid är trivsamt. Ut i naturen finns många trevliga vandringsleder, däribland Tyresta naturreservat och nationalpark. Ut till Nyfors i Tyresö går det lätt att åka buss ifrån Gullmarsplan, väl framme är det bara att sticka ut på valfri sträcka. Det finns gott om mark att röra sig över då vildmarken sträcker sig ner till Haninge. 10 mars gick jag en kortare sträcka från Nyfors och sedan runt Nyforsviken som går att ta sig över genom denna relativt nya bro (på en skylt kallad Guldbron). Om jag ska ta ett nyårslöfte för år 2026 så är det väl att göra vandringen Nyfors – Dalarö! Någon som hänger på i så fall? 😉

På tal om vandring…28 mars var jag ute o vandrade på Ornö. Jag åkte skärgårdsbåten ifrån Dalarö med avstigning på bryggan Björkösund. Därifrån knallade jag först mot Lättinge och sedan uppåt Brevik med Telegrafberget och slutligen Hässelmara. Vid just ett skogsparti intill Lättinge fick jag ett ståtligt möte på lite avstånd i denna kolugna älg. (Jo ty det är en älgko på bilden).

Vårblommor i april, härliga tider. Mild vinter men svalare start på våren, så det blev både vitsippor och blåsippor samtidigt.

Här blev det ju varmt av naturliga skäl. För första gången på väldigt många år bevittnade jag en valborgseld vilket gjordes ute på Grinda. En kvällstur ut till idyllen och lugnet men där avslutningen på resan in till Stockholm lockade på ca 100 ungdomar vid Nacka strand och gav allt annat än lugna 15 minuters färd sista biten till Strömkajen. 😉

Från Göteborg kommer denna bild på Gothia Towers och lite av kollektivtrafiken där utanför. Det är ju ett område med mycket rörelse på människor då Svenska mässan, Scandinavium och nöjesparken Liseberg finns inom räckhåll. Scandinavium är för oinvigda en ishockeyarena där Frölunda HC spelar sina hemmamatcher i SHL (Swedish Hockey League) och en bit in i säsongen 2025/26 så gör man det framgångsrikt.

Det fanns förstås stunder under vistelsen i Göteborg i början av maj som lyfte till högre höjder, som symbolik till tornen här på bilden, och det var förstås min brors bröllop som ägde rum i utkanten av staden. Mycket trevligt och vackert! Och träffa släktingar är alltid värdefullt.

”Den blomstertid nu kommer” passar väldigt väl i maj månad och inte minst på Ängsö, nationalparken i Roslagen. På tal om nationalparker så kom under sensommaren en ny nationalpark i Stockholms län att invigas – Nämdöskärgårdens nationalpark som till stora delar också är en marin nationalpark. Så nu kan Stockholms skärgård stoltsera med två nationalparker.

Tidigare hotell Bellevue på Dalarö håller ju på att omvandlas till bostäder – och i sluttningen nedanför mot vattnet har några nybyggen kommit upp. En speciell stil kan man väl uttrycka det som. Intill dessa hus finns den så kallade ”Brandbryggan” där båtfolk tillfälligtvis kan förtöja sina båtar för att exempelvis göra ärenden uppe i byn. Men vi i släkten använder ju Brandbryggan som ett ställe för rekreation där man kan ta sig ett snabbt dopp. Och den här sommaren (i slutet av juli framför allt) blev det ett antal badtillfällen här – och vattentemperaturen nere vid Brandbryggan kom faktiskt upp i hela 24 grader vid ett tillfälle!

Som servicevärd på Strömkajen under midsommaraftons förmiddag så har man det rätt intensivt med den stora mängden folk som vill ut till midsommarfirandet på sina olika öar – eller turister som vill ut till Vaxholm. 😉 Många frågor, köer som ska styras upp och att hålla kontakt med trafikledning som har intensivt om några en sådan storhelg.

Nej jag kunde inte direkt bara gå kl 13:00 för att åka ut o fira midsommar på Dalarö med släkten som jag normalt alltid gör. Jag stannade kvar ett par timmar extra för att vara behjälplig då det just kring 13-tiden blev väldigt intensivt – och generellt under hela sommaren så var just kl 13:00 en avgångstid som behövde förstärkningsbåt i stort sett hela tiden. Men för oss på kajen när det väl lugnade sig så blev det lite tårta och trivsamt umgänge i informationstältet.

Jag passade sedan på att vid 16-tiden (naturligtvis har man en plan B…) ta m/s Mysing ut till Siaröfortet och vara där en halvtimme innan m/s Sjöbris tog mig hem igen. En mycket trevlig utflykt på en annorlunda midsommarafton för min del. Men annorlunda behöver inte vara dåligt! Och jordgubbar hade de ombord m/s Sjöbris – kanon! Och på tal om det sistnämnda (kanon alltså) så är ju Siaröfortet en gammal försvarsanläggning belägen på Kyrkogårdsön.

Rundturer i Stockholms skärgård, egenkomponerade efter Waxholmsbolagets turlistor, är väl lite av mitt adelsmärke. Under hösten har jag bland annat rest ett antal torsdagar runt Värmdö – och när jag var ledig under sommaren så gick mina båtresor lite längre ut än bara Vaxholm. En av dessa resor gjorde jag på detta sätt:

• Stockholm-Ängsö nationalpark med m/s Sjögull, paus på Ängsö ca 2 timmar
• Ängsö Nationalpark – Furusund med m/s Skraken, paus i Furusund på ca 30 minuter.
• Furusund – Gräskö med m/s Skraken, paus på Gräskö ca 1,5 timme.
• Gräskö – Gåshaga, Lidingö med m/s Sjöbris.

En rundtur runt den långsmala ön Yxlan kan man säga att detta var då utvägen gick väster om Yxlan via arkipelagen kring Ängsö och Högmarsö och upp mot Furusund och Rådmansölandet – medan hemresan från Gräskö sedan gick genom Blidösundet längs Yxlans östra del.

Solnedgång över Höggarnsfjärden. Efter en milt uttryckt stormig start av juli när det kom en storm till Stockholm, vilket jag märkte av ute i Vaxholm en eftermiddag i början av månaden, så blev det härligt väder resterande delen med en del underbara kvällar. Och underbara kvällar spenderas inte ogärna på ett ångfartygs fördäck. Ön Stora Höggarn för övrigt fick jag se under en jobbträff på hösten – vilket var en ny ö för mig även om jag åkt förbi ett tusental gånger. En annan ny ö för mig var Gräskö som visades ovan. Jag försöker varje år komma till några nya öar, för även jag kan upptäcka sådana. 😉 År 2026 planerar jag att åka till Stora Kalholmen bl a.

Sedan finns det favoritöar…I år blev det tre besök på Arholma längst upp i norr i Stockholms skärgård. Jag har väl tidigare skrivit om min uppskattning till denna ö och i år gick jag också en del av Stockholm Archipelago Trail på ön – vilket jag kan rekommendera. Denna Stockholm Archipelago Trail passerar bland annat Arholma Båk med den hänförande utsikten utanför själva båken uppe på berget bara några minuter från bryggan och den året-runt-öppna lanthandeln.

Uppifrån Arholma Båk så fick jag vid ett besök i mitten av augusti syn på inte mindre än sex havsörnar vid samma tillfälle. Bland annat detta par på bilden som flög rätt nära båken. Namnet Arholma är ju av härkomst från just ”örn” och det gjorde ju sig onekligen skäl för namnet vid detta tillfälle 13 augusti.

För att koppla an vidare till just Stockholm Archipelago Trail igen så blev ju denna nya och långa vandringsled (med etapper på många öar) en del av uppmärksamheten internationellt för Stockholms Skärgård som resmål år 2025.

Tillbaka i hemmafarvatten här då. 😉 För så trevligt att få åka ångbåt till nordvästra Lidingön! S/S Blidösunds medlemsresa gick detta år, den 31 augusti, till Abborrbryggan intill den i Lidingöloppet beryktade Abborrbacken nära Sticklinge. Från Näset där jag bor har jag ibland gått en längre promenad runt nordvästra Lidingö längs Lidingöloppspåret och jag har varje gång jag passerat Abborrbryggan funderat på när nästa skärgårdsbåt skulle komma att lägga till där. Nu fick jag svaret den 31 augusti. En klassiker vid en klassikerbacke helt enkelt.

På fortsatt ångbåtstema så åkte jag kanske sommarens härligaste resa med ångfartyget Storskär sista lördagen för trafiksäsongen den 13 september. Det blev en resa ut till Möja där utresan spenderades till stor del på fördäcket i härligt sensommarväder (och medvind) och en hemresa med maskinrumsbesök och slutligen en måltid uppe i matsalen. Storskärs lördagsturer brukar alltså gå till Ramsmora på Möja där det erbjuds en timmes uppehåll.

Nog är det här en skön båt att avbilda som personen i bilden gör. M/S Västan som här på säsongsavslutningsdagen (kort ord eller hur?) lämnade Vaxholm för en tur ut mot Grinda. År 2025 då hon firat 125 år.

Och förstås efter årets sommar så får en del av Vaxholms kajer vara med, för där har jag spenderat några timmar med att hänvisa folk till olika kajplatser och avgångar. Ett antal timmar har jag även spenderat i Västans härliga försalong, en av de trivsammaste salonger man kan finna på någon båt överhuvudtaget i min mening. Jag har i denna försalong bland annat käkat köttbullemacka med rödbetssallad samtidigt som jag haft vita byxor på mig – ja just det ”haft” för resultatet blev inte bra vid ett tillfälle….

Stockholms tunnelbana firade i år 75 år vilket bland annat uppmärksammades med att ett museitåg med vagnar från 1950-talet visades upp. Fyra vagnar är museitåget på men en vagn saknades – men nog så vackert att få beskåda tre av dessa gamla trotjänare i Stockholms tunnelbana. Tåget stod inne vid Liljeholmen den 5 oktober vilket lockade en hel del besökare.

Höstens enastående färger visade sig som bäst vid Djurgårdsbrunnskanalen. Promenader på Djurgården är aldrig fel, brukar ofta utgå från Karlaplan och ta mig sedan mot norra delen av Djurgårdsbrunnsviken innan jag går över Folke Bernadottes bro till det huvudsakliga Södra Djurgården. Sedan kan man fortsätta längs kanalen bort till naturfagra Isbladskärret och därefter Blockhusudden och sedan gå längs södra strandkanten mot Biskopsudden och Waldemarsudde.

Även om jag nu är en lättfrusen person så tycker jag vintern har sin skönhet i dess kalla utformning – särskilt när rimfrosten kommer. Så kom en novemberdag, nämligen den första i månaden, när det var lite rimfrost på träd och mark så passade jag på att ta en fotopromenad ut till Hustegaholm.

Det här fina lusthuset står vid Karlsro på andra sidan om Hustegaholm, det går en vik in från Hustegafjärden vilket är Gråviken som under stor del av året är fågelskyddsområde. Många skäggdoppingar kan skådas där bland annat.

Ju längre hösten gick så kände jag för ett miljöombyte samtidigt som jag kände för lite värme. Plus en ny utmaning att göra en längre resa på egen hand än till Grinda i Stockholms skärgård. Jag bokade således en charterresa till Gran Canaria – en av Kanarieöarna som ligger utanför Marocko och Västsahara vid nordvästra Afrika. Öarna tillhör ju dock EU i och med att öarna tillhör Spanien. Det blev en vecka i turistorten Playa del Inglés med kravlöshet och njutning.

Fortsätter på det spanska temat då jag faktiskt var på Gran Canaria över månadsskiftet november-december. Sista dagen på resan så åkte jag på en utflykt längre in på ön och medverkade på en gruppvandring som gick från 1200 meters höjd ner till en by Fátaga på ca 600 meters höjd över havet. Många intryck från den storskaliga miljön med mäktiga berg och vidsträckta dalgångar. Det var första gången jag upplevde 1 december som sommar.

Jag har ett blogginlägg på gång om just denna resa till Gran Canaria och det kommer förhoppningsvis inom kort efter nyår.

Strömkajen – en plats som jag beskrivit som mitt andra hem sedan tidigare och i somras blev det även min arbetsplats. Tack alla kollegor på kaj, båt och kontor för i år vill jag verkligen förmedla!

Drottning Silvias 82:a födelsedag firades 23 december med svenska flaggor och salut från Skeppsholmen. Jag hörde förvisso inte dessa denna dag men det gjorde jag däremot vid ett par tillfällen i somras. En dag på Strömkajen kunde erbjuda en hel del olika syner och ljud. Men det mest speciella var nog ändå i Vaxholm under extrajobb i oktober när det kom en mink springades på kajen mitt framför oss två servicevärdar. Tyvärr fick jag ingen bild på detta – förvisso kanske ingen större sorg då det är invasiv art…

Det var dessa 24 bilder från året – och i och med att vi lämnar första kvartalet av 2000-talet så får det bli en 25:e bild också. 😉 Nog sattes det färg det här året inte minst under sommaren, och det syns väl på bilden här…Efter sista arbetspasset som servicevärd på Strömkajen för högsommaren så åkte jag ut till Stavsnäs och tog s/s Norrskär hem.

Denna selfiebild från värmen ombord ångfartyget Norrskär har väl också en viss symbolik i min kanske största lögn år 2025 – d v s när jag satt i informationstältet på Strömkajen under försommaren och folk frågade ”Fryser ni inte?” så svarar jag övertygande (öh…) ”Nej då det är ingen fara” samtidigt som hela kroppen skakar som en maskin i fullt arbete…Jo så här i efterhand erkänner jag att jag frös, och sedan blev det ju en höstresa till Gran Canaria också…

Varma hälsningar därmed till er alla – och ett riktigt Gott Nytt År 2026!

Mats Östman