Vissa resor blir lite av favorit i repris på bloggen – och det kommer det här blogginlägget att bli. Men i dagarna har just en utflykt till gammalt Saltkråkan-land känts aktuellt då SVT börjat sända den nya versionen av Vi på Saltkråkan. Det gamla Saltkråkan, den serie som spelades in på 1960-talets början, förknippas väldigt mycket med ön Norröra vilket blev mitt resmål.

Grunden till utflykten var förvisso annars att den direkta båtförbindelsen från/till Stockholm och norra skärgården har sin säsongsfinal i allhelgonahelgen – därav ville jag passa på att göra en sista tur innan det dröjer till våren. Förvisso går det ju att åka ut till Roslagens vackra övärld även vintertid ifrån replipunkter som Furusund, Östernäs, Räfsnäs och Simpnäs – dock erfordrar det i de flesta fall mer tid i landburen trafik än på båt.

Jag och en vän åkte för övrigt en vinterresa till Arholma för ett antal år sedan – då blev det en inställd buss på tillbakavägen från Simpnäs på Björkö och vi fick ta taxi från Simpnäs upp till Älmsta…(I snöväder dessutom).

Men nog om den resan…Min utresa till Norröra gick denna fredag 31 oktober via just en landburen förbindelse – och då bussledes ifrån Stockholm ut till Furusund.

Ut till Furusund ifrån Stockholm tar man sig alltså med den landbaserade kollektivtrafiken genom resa via Norrtälje. Bussbytet denna fredag morgon skedde för egen del vid Norrtälje busstation då jag kom med en tidigare 676 från Stockholm. Annars vid resplanerarens förslag för snabbaste resväg så är det byte i regel vid hållplats Campus Roslagen i södra utkanten av roslagsstaden. Väl framme i Furusund så ska man gå av vid hållplatsen Furusund Hotellplan, därifrån är det ca fem minuters promenad ner till bryggan.

Vägfärjan Aurora syns här på bilden och normalt kör hon mellan Larshamn på Yxlan och Norrsund på Blidö. Emellertid får färjorna kastas om i lederna när exempelvis varvsbesök förestår – vilket i detta fall var gällande Merkurius som kör mellan Furusund och Köpmanholm, Yxlan.

M/S Birka Gotland har här passerat genom Furusund och fortsätter leden in mot Stockholm, med till vänster i bild ön Yxlan. På luciadagen ska jag och ett par vänner resa med just Birka Gotland – men inte till Gotland dock. 😉

I riktning mot Åland så har här m/s Baltic Princess just passerat Ålandet utanför bild…Finns en ö som är ett naturreservat söder om Östernäs på Rådmansö – och där man ofta kan se någon örn sitta i en trädtopp. Ett annat naturreservat i omgivningen är Riddersholm intill Kapellskär (på Rådmansölandet).

Höstfärg och ljus över just Rådmansö.

I en regional utvecklingsplan för 2050 så finns Gräskö med som en av Norrtälje skärgårds kärnöar – som en del av en landsbygd- och skärgårdsstrategi. En kärnö är en större ö i frågan om befolkning, bebyggelse, verksamhet och service – men då som också saknar fast förbindelse med just fastlandet. I Gräskös fall så ligger ön nära Rådmansölandet och där bryggan Östernäs är en viktig bytespunkt med framför allt parkeringsmöjligheter.

Omväxlande väderlek – både solglitter och blötare partier.

Varje gång jag åker ifrån Furusund ut till någon av öarna öster om Blidö så dyker m/s Viking Grace upp med ett nästan alltid vackert solljus på sig. Solsken var A la carte-restaurang Oscars matkvalitet ombord när jag åkte för några år sedan – faktiskt bland det bästa jag har ätit på en båt överhuvudtaget. Den restaurangen ligger för övrigt precis ovanför kommandobryggan, man har fin utsikt därifrån om man får ett bra bord.

Ja m/s Viking Grace fortsatte mot Mariehamn och Åland i första etappen innan därefter färden gick vidare mot Åbo. Vill man göra en riktig skärgårdskryssning så är just en dagstur med Viking Line ett trevligt alternativ – om man tål tidig morgon det vill säga. 😉 Då åker man strax före åtta från Stadsgården i Stockholm och byter båt i Mariehamn till m/s Viking Glory som sedan tar en tillbaka med ankomst strax före sju till Stockholm.

Med m/s Yxlan så tog jag mig över Furusundsfjärden upp mot Östernäs och Gräskö innan sedan Norrfjärden korsades mot just Norröra där jag debarkerade. Här kom jag att ha ungefär en timme iland så det blev en rätt rask promenad denna gång.

Höstgrant på ön även om de flesta löv nu gett vika från sina träd.

På Norröra går det att göra fina promenader på den låglänta ön – det är inga direkta stigningar vilket karaktäriserar såväl Gräskö, Norröra, Söderöra som Svartlöga som ligger i samma longitud (längdgrad). Mycket lövskog dessutom.

Jag är en person som kanske faller i lönndom ofta. Min torra ”humor” döljer jag dock inte dessvärre.

Mer höstfärger och idyllisk bymiljö.

Här har jag kommit ner till fladen Öjan där på andra sidan vattnet grannön Söderöra tar vid. Och intill bryggorna här nere intill strandkanten vid Öjan så finns en välkänd vacker gård.

Vad kan nu detta vara hjärtat av?

Jo Snickargården förstås – sommarhemmet för familjen Melkersson för drygt 60 år sedan. I dagarna så har som sagt en modern tappning av TV-serien ”Vi på Saltkråkan” gjort premiär. Inspelningsplatserna är dock inte från Norröra denna gång.

I vått och torrt försökte jag hålla mig till det sistnämnda – vandringsskorna var bra att ha på sig i blöta marker. När det blir en del väta så kan ju även vissa insekter göra sig påminda – och mycket så fick jag ett par myggbett…Trodde den säsongen var över men tydligen inte. 😉 Men det har ju varit en rätt varm höst hittills – även om jag är lättfrusen (jag erkänner).

Bortåt byn som inte ligger särskilt långt från ångbåtsbryggan. Olika motionsslingor finns också att tillgå runt ön.

Snickargården leker kurragömma bland vass.

Så har m/s Sjögull lämnat Blidösundet på nordgående. Ja hon skulle först upp till Gräskö innan färden styrdes över Norrfjärden till Norröra. De som denna fredag ville resa från Blidösundet till Stockholm fick gå ombord på Sjögull på utgående tur för inturen gick hon snabbvägen via Blidö utsida med endast anlöp vid Vagnsunda på södra Yxlan (men där var det heller ingen intressent).

Ska jag rekommendera trevliga utflyktsbåtar som inte är av klassisk karaktär (i meningen sekelskiftsfartyg) så är m/s Sjögull och ”halvsystern” m/s Sjöbris två riktigt trevliga båtar att resa med. God utsikt från hela salongen på huvuddäck, en lite mer avskild salong på övre däck och ett fint soldäck. M/S Sjögull är byggd 1982 i Öregrund och även i Öregrund har vissa scener från gamla Saltkråkanserien spelats in – men det var 20 år innan Sjögull levererades.

Norröra lämnades ca 12:20 och färden gick vidare ut mot Rödlöga. I det gråa yttre syntes vissa färgglimtar bland träden.

Hösteldningen igång på flera håll – ett karaktäristiskt skärgårdstecken om tidig vår och sen höst. En skarp gir gör skärgårdsbåtarna när de kommer från Norröra och ska in i Byfladen vid Söderöra.

Mysväder vet jag ju inte riktigt om det var – men det är oavsett som oftast fascinerande scener över Svartlögafjärden.

Så har då Svartlöga anlöpts. Att semaforen står i uppfällt läge betyder att en annan båt inom kort ska komma in till bryggan och hämta upp resenärer – annars skulle semaforen fällts ner. Nu händer det emellertid att det glöms bort att fälla ner semaforen – likväl kan det hända att folk inte fäller upp semaforen och då finns ju en överhängande risk att båten passerar.

Just Svartlöga är också en av de nya inspelningsplatserna för ”Vi på Saltkråkan” som ju ursprungligen skrevs av Astrid Lindgren som hade sommarställe i Furusund.

Svartlögafjärdens omgivning präglas av grunda farvatten och just till och från Svartlöga brygga så är det många grynnor och grunda passager. Därigenom så markeras farleden ut med så kallade lateralmärken som det närmast blir slalom mellan här. I farledens riktning som i det här fallet är in från havet så ska gröna prickarna vara på styrbords sida (d v s höger om fartyget) och de röda prickarna på babords sida (d v s vänster om fartyget).

Som sagt, det kan inte bara vara solsken ute i havsbandet…I höger syns för övrigt ett sjömätningsfartyg på avstånd.

Ja nästan symboliskt väder för det som familjen Melkersson möts av när de kommer fram till Saltkråkan.

Rödlögaboden är en sommarbutik som har öppet under högsommaren, och med tillhörande kafé Truten. Ute på Svartlöga och Rödlöga finns ingen elektricitet kopplad utan mycket går via bland annat solcellspaneler, vilket man kan se inte minst i Svartlöga by på hustaken. Till Rödlöga finns högst aktuell plan på att dra ut sjökabel för elförsörjning (genom Vattenfall) men som i många lokala frågor så finns det olika uppfattningar och åsikter – så sista ordet är väl inte sagt om det blir verklighet eller inte.

Efter Rödlöga så gick färden via Blidö utsida i västlig riktning mot Själbottna och sydligaste delen av Yxlan – innan ordinarie farväg togs vid. Detta är en snabbvariant på intur som brukar göras framför allt under vardagar vår och höst. Fri horisont kan skådas – annars är det ju många ö-grupper i ytterskärgården innan det fria havet tar vid. Bryggan Rödlöga är i övrigt den ostligaste bryggan i Waxholmsbolagets trafik.

Kafé Truten på Rödlöga i tidigare omnämnande – men detta var dock ingen trut utan en havsörn som med sina dryga två meter vingar formar den i mitt tycke fina bokstaven M nästan. 😉

Gäller att inse allvaret att trafikstarten för den nya vägfärjan som ska framdrivas genom eldrift är förestående. Den kommer att gå på leden mellan Östanå och Ljusterö – och ligger här på bilden just vid Ljusterö färjeläge. Namnet Alvaret kommer från en av Sveriges nationalparker som nu också ska pryda de nya vägfärjornas namn – ett annat kommande bygge får exempelvis namnet Abisko även fast någon större färjetrafik inte finns på Torneträsk.

Ljusterö färjeläge ligger ett par kilometer bort från Ljusterö torg som är ett litet centrum på ön med bland annat livsmedelsaffär, ett par restauranger samt förskola och bibliotek. Det har också byggts upp en liten skärgårdsby intill Ljusterövägen och Mellansjövägen.

Det finns ju många byar på Ljusterö, en av dessa är Laggarsvik dit man sommartid kan åka ångbåt genom s/s Storskärs förtjänst. Den klassiska ”kvart-i-femman”-turen.

Avslutningsvis en minst sagt udda konstellation vid Tenö varv utanför Vaxholm. Två norrländska besökare i form av skärgårdsbåtarna m/s Symfoni och m/s Laponia ifrån Luleå, och så det kanske mest uppseendeväckande genom det gamla Liljeholmsbadet som nu för gott lämnat sin plats vid Hornstull strand. Här är ju tanken att överbyggnaden ska återuppbyggas vid Marievik på andra sidan Årstaviken, och att bassängpontonen ska upp till Väddö för att bli ett bad där – med då nybyggd överbyggnad.

Avstigning vid Slussen, Gamla stan strax före fyra så var jag nöjd efter en höstaktig utfärd uti Roslagens speciella skärgård.

M v h

Mats Östman