Jag har nämnt detta vid tidigare bloggar – men för att inleda denna blogg med lite andra ord än ”lämnade Lidingö för att åka in till stan kl xx…” så blir det ändå frågan ”Var startade ditt intresse för skärgården och skärgårdstrafiken?” – och där kan jag då peka ut två viktiga platser. Dels Dalarö med landstället där med närhet till vatten och skärgårdstrafik och att vi en gång i tiden hade fritidsbåt där – men grunden är nog ändå Svartsö och somrar på 1990-talet när de spännande Waxholmsbåtarna och Cinderella fick en mycket ung Mats att gå igång vid resor till och från Alsviks brygga och by. Sedan naturligtvis också de idylliska miljöerna som Svartsö bjuder på.

Så här en hösthelg 11-12 oktober så var jag ena dagen på Dalarö och andra dagen tog jag mig en tur ut till Svartsö för en höstpromenad mellan Skälvik och just Alsvik.

För att här då komma tillbaka till den standardmässiga starten på blogginlägget, så inleddes utflykten med att jag tog mig ner till Strömkajen för embarkering av m/s Sjöbris som kom att avgå kl 08:20 med destination Södra Ingmarsö.

Riggen på Af Chapman som renoverades för några år sedan. Af Chapman som är byggd 1888 och som från början gick fraktresor med Australien som mål innan hon några år in på 1900-talet såldes upp till dessa nordiska trakter och kom att vara ett skolskepp fram till 1930-talet. Vandrarhem i STF:s regi har hon varit sedan 1949 vid Skeppsholmen i Stockholm, hur det blir framöver återstår väl att se när höjda hyror pressar verksamheten.

Skönheten och odjuret på Beckholmen i form av s/s Norrskär och m/s Waxholm I. Ångfartyget väntar på nästa vår efter en trafiktät sommar medan motorfartyget väntar på att få komma ut i trafik efter en sommar stillaliggande vid kaj av tekniska orsaker.

Bakom ön Stora Höggarn gömmer sig m/s Silja Serenade som tillsammans med systerfartyget m/s Silja Symphony kör på mellan Stockholm och Helsingfors via Mariehamn. Här är hon ju på ingående mot Stockholm, och i bakgrunden träder Bogesunds slott upp bland de höstfärgade träden på Bogesundslandet.

Även Viking Line kör ju på Helsingforslinjen med två fartyg – dels i m/s Viking Cinderella och så här på bilden m/s Gabriella. En av de tre så kallade Splitsyrrorna som Viking Line under många år hade – tillsammans med Isabella och Amorella. De byggdes alltså i Split som till i början av 1990-talet tillhörde Jugoslavien men sedermera Kroatien. Amorella och Isabella byggdes under jugoslaviska tidperioden, medan Gabriella levererades när Split blivit kroatiskt.

Här syns i bakgrunden pampiga villor i Djursholm på håll efter den långa vida Askrikefjärden, och tornar upp sig gör höghus bortåt Kista. Men bildmässigt är det nog ändå Gabriella som ståtar med mest respekt. 😉

Granholmen vid Vaxholm – för det finns också ett Granholmen vid Möja som jag skrivit om på bloggen för några år sedan. Granholmen vid Vaxholm fick sig ett intresseuppsving när TV-programmet ”Det sitter i väggarna” sände från ön. Bryggan Granholmen ligger vid en trång passage som går mellan Granholmen och Edlunda.

Friska vindar från nordväst var det denna söndag, så stänkte gjorde det.

Skärgårdsbåtar i Vaxholm som väntar på dagens turer. M/S Silverö närmast är ju intressant då hon genomgått konvertering från bränslemotor till elmotordrift. Det är en trotjänare i Vaxholmsområdet som kör många lokala turer ut mot Ramsö, Stegesund och andra öar – dock en mycket ovanlig besökare till Strömkajen i Stockholm. De andra båtarna är m/s Sandhamn och m/s Dux varav sistnämnda under högsommaren kör på Nord-Sydlinjens södra del från Nynäshamn till Sandhamn – men under vår och höst så utgår hon många turer ifrån Vaxholm likt Silverö.

Kastellets vackra färger.

Än så länge ingen is vid Stora Isskärs vackra bebyggelse. Stora Isskär är en av öarna i Lindalssundet norr om Värmdö. Flertal bryggor anlöps i detta sund både på Värmdösidan och öarna med bland annat Stora Isskär som är förgrenad med Stora Betsö. Stora Betsö har dock inte längre någon aktiv ångbåtsbrygga sedan 20 år tillbaka.

Stora Betsös brygga ser ut så här numera…Men vackra höstfärger omkring åtminstone.

Däremot Stora Timrarö på håll här på bilden har nu under sommaren haft två bryggor som anlöpts av skärgårdsbåtar. Waxholmsbolaget trafikerar Stora Timrarö östra brygga – medan ångfartyget Blidösund gjort anlöp vid Stora Timrarö västra brygga vid sundet mot Koholmen.

Som ni såg på en bild ovan visandes Saxarfjärden så låg vinden på rätt bra ifrån nord-nordväst. Det gav upphov till ganska mycket stänk över Boda brygga – då det i tillägg vid tillfället rådde högvatten dessutom.

Hade en velat fortsätta ut mot Stavsudda och Möja så hade ett båtbyte till m/s Viberö erfordrats vid just Boda brygga på Värmdö.

Som sagt, stänkte gjorde det så det blev tvättade fönster så att säga. Allteftersom så blev det färre och färre resenärer ombord – men helt folktomt var det inte från Stockholm, även om det skulle vara rätt överdrivet att påstå det var mycket folk… Sedan gick ju förstås ett gäng av i Vaxholm…

Klockan var några minuter före 11:00 när jag debarkerade m/s Sjöbris vid Skälviks brygga på Svartsö. Längs den linje/linjetidtabell 13 som hon körde efter så finns tre bryggor på Svartsö i Alsvik, Skälvik och Söderboudd. Ska man besöka Svartsö Skärgårdshotell och vandrarhem, som är med i Svenska Turistföreningen, så ska man åka till Norra Svartsö brygga – som dock ligger längs linje/linjetidtabell 12.

Från ljust till mörkt längs vägen som förbinder de olika byarna på ön. Ett vägskäl passande nog från Skälviks brygga tog mig in på vägen västerut mot Alsvik. Ca 3 kilometer däremellan.

Det gällde att se upp så man inte gjorde en groda när man ner på vägen skådade denna padda.

Den mindre av träsken – eller sjöarna – som passeras mellan Skälvik och Alsvik. Det här är Lillträsket.

Tunga vingslag observerades från ovan när denna havsörn kom förbiflygande över Lillträsket och Svartsös omgivningar.

Storträsket var då den andra insjön jag gick in till. En del av öns boende hämtar sitt dricksvatten ifrån denna ganska vida sjö.

Fortsatt traskande i fantastiska färger. När jag var liten så drogs jag i skrinda längs denna väg – då kändes det långt till ”Insjön”.

Här togs det med ro i denna så rogivande miljö. På andra sidan hagmarken så ligger bymiljön där jag tillbringade somrar på 1990-talet – en tid som med största säkerhet formade mig mycket gällande mitt intresse för Stockholms skärgård och dess skärgårdsbåtar.

Bryggan och grässlänten med tillhörande mindre strand nedanför hembygdsgården, där har det lekts och badats som barn. Miljön är sig mycket lik här.

Inget sällskap med mig på Svartsö, vem tog då denna bild? Jo såg ni i föregående bild så stod ett bord med bänkar nära strandkanten. Naturligtvis kunde denna nyttjas för systemkamerans självutlösare om 10 sekunder – jo det blev lite stressigt men tror inte det ska synas på min position ändå. 😉

Björk med hembygdsgårdens gamla missionshus i bakgrunden. Där inne har jag varit med på festligheter när en kusin gifte sig här i början av 2000-talet. Hembygdsgårdar på skärgårdsöarna är ju ofta samlingsplatser för aktiviteter och festligare tillställningar. Alsvik har ju en samlingspunkt också i att öns affär ligger vid ångbåtsbryggan – och just mellan maj och september kan man söndagar också åka ångbåt till och från Alsvik då s/s Storskär lägger till där.

Hösten fortsätter…

Den vanligaste hackspetten i Sverige är den större hackspetten som ofta hörs trumma med sin spetsiga näbb mot något träd i skog både i lantliga men också rätt urbana miljöer.

Som sagt, ett litet centrum vid Alsviks brygga med Svartsö Lanthandel. Svartsö är en ö utmärkt för att cykla på längs vägarna då det är några kilometer bort till bland annat skärgårdshotellet vid Norra Svartsö eller Bistro Sågen nära Skälvik. Det var inget direkt folkliv denna söndag tidig eftermiddag dock.

M/S Sjöbris syntes när hon styrde från Skälvik upp mot arkipelagen mot Hjälmö till. Innan hon därefter kom att gå mot Alsvik med rundning av Björkholmens norra del. Björkholmen som ligger mitt emot Alsviks brygga hade en känd person som växte upp där i artisten Olle Ljungström – tyvärr framliden sedan snart 10 år tillbaka. Det var han som skrev låten ”Jag och min far” som sedan Magnus Uggla i programmet Så mycket bättre gjorde i en ny tappning.

Avgång från Alsvik mot Stockholm var kl 12:45.

Déja vu till sommaren… Faktum var att ett hundratal kom att gå ombord m/s Sjöbris här inför avgången kl 14:00 mot Stockholm.

Okej då, jag släpper väl skärgårdsbåtarna efter ankomst Strömkajen strax efter 15:00. M/S Sjöbris skulle vända ganska omgående för en ny resa ut till Södra Ingmarsö.

…och avslutar denna blogg med att ta spårvagnen ut till Djurgården – vilket jag gjorde med ekipaget som leddes av vagn A12 335.

Men den vagn jag kom att resa med från Norrmalmstorg ut till Skansen, på linje 7N, var denna ”två rum och kök”-släpvagn 521. Mycket trevlig vagn att färdas i. Just denna kombo A12 335 + B11 521 har jag åkt med när Tvärbanan firade 10 år 2010 – då kördes veteranspårvagnar mellan Alvik och Sickla Udde som var dåvarande sluthållplats. Numera är ju Tvärbanans sträckning ända ifrån Solna station till Sickla station. Beteckningen A i A12 står i detta fall för motorvagn och beteckningen B i B11 står för släpvagn. Huset i bakgrunden är Jägarhyddan som uppfördes till Stockholmsutställningen 1897.

Promenad från Djurgården upp till Karlaplan innan jag åkte hemåt. En fin och frisk höstdag ute på rörelse som vanligt.

M v h

Mats Östman