Nog är det gott med en cocktail lite då och då – här tänkte jag dock bjuda på en blandning av bilder från augustimånaden. Jo nog är jag gärna ute på resande fot ofta…

Fredagstur med ångfartyget Blidösund blev det den 1 augusti, det var ingen dag som man minns direkt för den starka solen – ty det var gråväder. Men stämningen ombord s/s Blidösund var förstås god oavsett detta. Ny avgångstid från Stockholm blev det denna sommar kl 16:30 – samma tid som m/s Sjögull kom att köra upp mot Rödlöga.

Och där kom cocktailen… 😉 När jag nu hade ledig helg så kunde jag förstås unna mig en Spritz Veneziano/Aperol Spritz ombord. Smarrigt! Och denna drink består av prosecco, aperol och mineralvatten.

Möjligheten fanns förstås att åka vidare med ångfartyget upp till Norrtälje som är hennes slutmål för dessa fredagsresor. Jag och många andra (framför allt resenärer från Blidösundets bryggor) valde att byta till m/s Sjögull för tillbakafärd. Vissa hade längre hemresa än andra. 😉

En kortare kvällsresa att göra sommartid är att åka m/s Västan ut till Grinda vardagar kl 15:00 från Strömkajen. Den kan man dessutom åka runt med om den går ner till Boda som den oftast gör då den har avstigande dit. Då går den först till södra bryggan på Grinda, ner över Grindafjärden till Boda på Värmdö, och sedan upp till Norra Grinda för tillbakafärd mot Stockholm. Jag gjorde denna vardagstur en gång under sommaren vilket var 6 augusti.

Strax efter avgång Norra Grinda möttes m/s Viberö som var på väg igenom Kårnäsborgen, en lite trängre passage.

Början av augusti bjöd på rätt ostadigt väder och regnbåge var inte sällsynt framme. Den lilla ön som syns i bilden heter Kattholmen, ligger inte så långt från Risholmen som har en brygga som anlöps av Waxholmsbolaget i form av Risberga, strax söder om Tynningö.

M/S Ramsö, byggd 1964, fick under sommaren göra många inhopp i Waxholmsbolagets trafik – bland annat söndagen 10 augusti när hon gick från Vaxholm upp mot Stora Timrarö. Och tänka sig att jag och en vän skulle åka just då. 😉

Stora Timrarö blev för mig en ny bekantskap. Det är en ö med kupering där den mesta bebyggelsen ligger rätt högt över havet så att säga. Dessutom går det att uttrycka att stil på fastigheterna är olika.

Återkommer till ångfartyget Blidösund här då hon blev fartyget hem ifrån Stora Timrarö, men inte från Stora Timrarö östra brygga – utan från Stora Timrarö västra brygga. En nyhet för året att hon kom att göra anlöp där på reguljärresorna till och från norra skärgården.

Något som inte direkt fungerade under sommaren var denna destinationsskylt vid Strömkajen. Under stora perioder så visades bara en fjärdedel av skärmens information – och det räckte ju förstås inte särskilt långt.

Nu flyttas fokus från Strömkajen upp till nordliga delen av skärgården – nämligen Arholma. Jag har under sommaren besökt denna fantastiska ö tre gånger då jag verkligen uppskattar dess rika variation av natur och kulturmiljöer. Och en naturupplevelse fick jag uppleva direkt efter jag tagit mig upp till båken inte särskilt långt från Arholma brygga.

När jag befann mig uppe vid båken på Arholma så visade det sig varför Arholma just heter som det gör – då namnet betyder är en äldre form av ”Örnholmen”. Och i skyn var det totalt sex havsörnar för en kort stund – ett av paren, ganska ungt par, flög ganska nära båken.

Mäktigt och en väldig stämning av skärgårdsliv.

Även om solen inte helt lyste igenom så låg jag en stund och just solade vid någon av de underbara klipporna intill Arholma Nord och dess batteri. Då jag reste via Simpnäs på vägen ut så fick jag två timmar extra på ön gentemot om jag hade åkt ”Stockholmsbåten” tur och retur. Nu åkte jag hem med m/s Sjöbris förvisso.

Ljungen var på gång med sin blomster som blommar under senare delen av sommaren. Calluna Vulgaris är höstljungens namn på latin och är Västergötlands landskapsblomma. Nu pratar man inte så mycket om landskap längre i alldagligt språk, det är ju län/regioner formellt om man ser till politisk indelning. Arholma ligger i Uppland men tillhör Stockholms län och sedan Norrtälje kommun.

Strosa runt i byn på Arholma får man inte missa heller.

Nya vägfärjor håller på att levereras – det är verkligt ”allvarligt” menat för på bilden syns just den nylevererade färjan Alvaret. Ja de nya mer miljövänliga vägfärjorna som ska levereras och köras mycket på eldrift kommer få namn efter nationalparker i landet. Numera är det ju 31 nationalparker efter Nämdöskärgårdens invigning i dagarna.

En av alla frågor som jag fått i tjänsten som servicevärd under sommaren är var båten till Fjäderholmarna går. Jo Waxholmsbolaget har förvisso en avgång till Fjäderholmarna på morgonen, men att åka hem redan vid 10-tiden tror jag inte så många räknade med. Det är alltså två privata rederier man får vända sig till om man under dagtid ville åka ut dit – och då handlade det om Strömma ifrån Strandvägen eller Rederi Stockholms Ström ifrån Slussen/Skeppsbron.

När jag en riktigt varm augustidag, 14:e närmare bestämt, kände för en kortare tur närmare staden så tänkte jag just på Fjäderholmarna, hade varit där bara en gång tidigare vilket var 2010! Så nog var det dags för ett återbesök. Den gången åkte jag med Strömma så nu fick det bli m/s Stockholms Ström 2 ifrån Slussen/Gamla Stan.

Rejäl trafik på Saltsjön ganska ofta under högsommaren.

Superväder och förstås supermycket folk i farten till och från Vaxholm. S/S Norrskär blev lite försenad på sin intur från Gällnö och därav kunde mötet med ångfartyget Storskär ske precis utanför där jag stod på en klippa på Stora Fjäderholmen.

Finbesök vid Fjäderholmarnas krog. Det finns ju flera mat- och fikaställen att välja på. På Fjäderholmarna finns även möjlighet att skåda in olika hantverk så som smide, krukmakeri,

Här lägger de privata rederierna till vid Stora Fjäderholmen med två olika kölägen för om man ska åka Strömma eller Rederi Stockholm Ström.

Själv när jag besökte Fjäderholmarna eller som huvudön heter Stora Fjäderholmen – det är ju en ögrupp med flera öar förstås – så tog jag mig en fika på Röda villans servering. Mycket trivsamt där man satt i högsommarvärmen och njöt av kaffe med godsak och lapade sol.

Även om det kostar 195 kronor tur och retur Fjäderholmarna så är det väldigt mycket folk som åker dit vid somriga varma dagar. Så hade SL-taxa gällt så hade nog ön Stora Fjäderholmen sjunkit av folk… De andra öarna omkring bär namnen Ängsholmen, Libertus och Rövarns holme. Det sistnämnda låter ju egendomligt och är faktiskt en konstgjord ö som utgörs av sprängsten från bygget av Saltsjöbanan i början av 1900-talet.

Lördagen 16 augusti tog jag en eftermiddagsutflykt till Svartsö och byn Alsvik. Det är ju där mitt intresse för skärgården och skärgårdsbåtar egentligen började under 1990-talet när jag var liten.

Ett båtbyte vid Hägerö hade lagts in i årets sommarturlista. Och båtbytet i detta fall var mellan m/s Väddö som jag reste med och den så solfagra m/s Solöga. Det vete tusan om hon verkligen är någon skatt – trots att regnbågen visade sig nära till. Det var en blåsig eftermiddag det här – kanske hade systerfartyget Vindöga passat bättre… 😉

Åka V-båt till och från Svartsö gjorde jag redan som liten – även om min favorit på den tiden var m/s Cinderella I. Men Svartsö och Alsvik har alltså präglat mig mycket när det gäller mitt intresse.

På väg in till en av insjöarna på Svartsö – Storträsket – så fick jag syn på denna ekorre som för ett kort ögonblick lät sig bli fångad på bild.

Inte kunde en påstå att denna eftermiddag kändes lockande för ett bad i Storträsket. Regnskurar kom i perioder oavsett ens eget önskemål…

Stenhuset vid Alsviks by som tidigare var en herrgård. Nu är inte känslan riktigt samma av en pampig herrgård längre – utan snarare lite övergivet. Men inte långt därifrån finns Alsviks bygdegård i ett gammalt missionshus som är ett slags aktivitetcentrum som många hembygdsgårdar är på de olika öarna.

Så kom första dagen på Waxholmsbolagets höstturlista – med sensommarturer naturligtvis också. Det utlovades strålande väder och då tänkte jag att det vore kul med ett besök på Utö – denna pärla i södra skärgården. Var nära på att jag inte kom med för kön till buss 846 vid Västerhaninge station blev överkomlig för den minimala buss man satte in på avgången strax efter 10:30. Kort sagt, ett trettiotal blev lämnade vid Västerhaninge…Då var det alltså både inskolning för mönstrande på Berga och en båtavgång till Utö.

Dagen började med lugnt vatten, det var mäktigt att åka över ett Mysingen som låg stilla. Det kan vara mäktigt att åka över ett bråkigt Mysingen också – men kanske inte samma sköna upplevelse ändå. 😉 När jag besöker Utö så besöker jag gärna utsidan – hehe…

När man kommer till Utö så finns en väg som går norrut på ön, en del av ön där mycket är naturreservat. Södra Sandvik exempelvis är ett ställe där man kan hitta närmast exotiska platser för rekreation – vilket jag gjorde.

Hittade en plats med härligt släta slippor och med magisk utsikt mot Östersjön.

Maneter kanske man mer ser av på västkusten – men det finns även i det bräckta Östersjövattnet. Öronmaneten, som inte ger upphov till brännskador som den röda brännmaneten exempelvis, syntes i flertal bland vattenväxterna på Utös utsida.

På norra delen av Utö finns den vackra bymiljön Kroka. Följer man vandringsspår i terrängen så kommer man dit från Södra Sandvik. Utö har ju bland annat en del av Stockholm Archipelago Trail som skyltas med gulblå markeringar.

Den vackra sorgmanteln fick man se längs vägen.

I oskärpan drar sig m/s Silverpilen ut ur farleden som Gruvbryggan nås via – och ska dra vidare över Mysingen för en tur till Årsta brygga. Senare på eftermiddagen kom jag att åka hem med samma båt. Utö bjöd på en fantastisk dag och så inte något högsommartryck på besökare trots att det kändes som högsommar. Det är klart folk hade börjat arbeta och skolor hade börjat…Restauranger som Utö värdshus och Dannekrogen hade öppet fortsatt – även om jag åt från Gästhamnens utbud.

Skjuter in ett par Mälarbilder emellan de från Stockholms skärgård. Jo Mälaren har ju också skärgårdsmiljöer. På Klubbfjärden kom här Göta Kanalbåten m/s Wilhelm Tham på en resa från Göteborg till Stockholm via den av Baltzar von Platen byggda kanalen. Klubbfjärden heter fjärden som också ligger utanför Klubbensborg i Hägersten.

Det har ju bytts entreprenör för SL-linje 89 som trafikerar mellan Stockholm (Klara Mälarstrand) och Ekerö (Tappström). Nu är det Rederi Ballerina som utför trafiken åt regionen och man kör under isfria perioder med fartygen m/s Kungshatt och på bilden m/s Nämdöfjärd. Kungshatt har ju träffat rätt igen namnmässigt då linjen faktiskt gör stopp vid Kungshättans brygga på just Kungshatt. Vad beträffar Nämdöfjärd så är kopplingen lite längre bort. 😉

Att göra en tur till Ekerö är trivsamt, och om man saknar kafeteria ombord båtarna så finns ett bra konditori i Ekerö centrum. Och vill man upptäcka Mälaröarna lite mer så finns flertal busslinjer från Tappström.

Nu till en trivsam kväll ombord ångfartyget Norrskär den 28 augusti…

Här lämnar m/s Vånö Gåshaga på Lidingö akter om. .

Sista glimten av solen för den dagen när den försvann bortom Ramsösundet och Vaxholm.

Det börjar bli mer kontraster i att se Vaxholm nu när hösten kommer. Det är inte bara en massa folk och högsommarvärme. Och snart stänger Vaxholms hembygdsgård för säsongen.

Ljuvlig augustikväll med folk ätandes i matsalen och allmän mysig stämning ombord. Höra ångmaskinens pulsande slag i mörkret.

Men slutligen – var trivs man bäst i hela skärgårdstrafiken om inte nere i försalongen ombord m/s Västan, som en fredagsresa mot Ljusterö och Saxaröarna den 29 augusti. Här nere började jag mitt kaffedrickarliv ca en vecka före jag fyllde 35 i våras…Så nog skapas minnen ombord den fantastiska Västan! 😉

M v h

Mats Östman