Solsken utlovades i prognosen för lördagen 1 februari, därmed så var jag rätt sugen på att vandra på något vackert ställe. Jag tog bussen in till Ropsten och begav mig mot kajläget för SL-linje 80 och embarkerade m/s Kung Ring för färd något norröver. Meddelade däckspersonalen ombord att jag ville debarkera vid Frösvik på sydvästra Bogesund.

Nu är det återigen bara två broar mellan Ropsten och Lidingö, en kort period var det ju tre men numera är ju Gamla Lidingöbron som invigdes 1925 historia, den blev knappt 100 år gammal.

Här kommer den baltiska drottningen in till Värtahamnen från Tallinn. Det är alltså m/s Baltic Queen som sköter Tallink Siljas trafik mellan Stockholm-Mariehamn-Tallinn (Estland).

Trivsam miljö ombord denna äldre dam från 1902, byggd på William Lindbergs mekaniska verkstad (Södra varvet).

Det står Nybroplan som huvudsaklig destination på hållplatsskylten på Storholmen Östra brygga (ja en sån skylt vill jag inte kalla för bryggskylt) och där under står ”Byte i Ropsten” vilket innebär att det är fartygsbyte i Ropsten om man vill ta sig hela vägen från Storholmen till Nybroplan sjövägen. Den snabbaste vägen från Storholmen till Nybroplan är ju annars att stiga av i Ropsten och därefter ta tunnelbanan (Röda linjen 13) till Östermalmstorg, promenaden därifrån är inte särskilt lång. Men vill man åka SL-linje 80 hela vägen, vilket ju absolut kan vara trevligt, så är det byte i Ropsten. Och man kan ju kanske önska stiga av vid någon av bryggorna i Nacka kommun exempelvis (Nacka strand, Kvarnholmen och Finnboda).

Ca kl 10:50 så lämnades denna charmiga dam vid namn Kung Ring. Trogen linjen nästan hela året, men framför allt när det behövs en god isbrytare. Ja den här vintern har förvisso den aspekten bortfallit lite grann…

Frösviks brygga på sydvästligaste Bogesundslandet. Jag var inte ensam avstigande här, vi var väl 6-7 passagerare som embarkerade till denna brygga intill Stora Värtan. M/S Kung Ring kör vidare mot Storholmen Norra och sedan vidare in mot Ropsten igen. Andra bryggor längs denna trad är Tranholmen, Ekudden (Djursholm) och Mor Annas brygga (i Trolldalen på Lidingö).

Jag påbörjade vandringen från Frösvik, passerade först Frösviks gård med stall.

Jag hade bestämt mig för att vandra längs Frösviksvägen i dess riktning åt sydöst. Frösviksvägen är en lång väg på ca 1 mil, som går in från Bogesundsvägen strax norr om Söderby och som ansluter till samma väg igen sydöst om Ellboda.

Bogesund, eller Bogesundslandet, är ju en mycket stor del av kommunen Vaxholm. Ett stort naturområde som till ytan är ungefär lika stor som Lidingö som ligger på andra sidan Askrikefjärden.

På tal om Lidingö…På norra Lidingö (där jag själv bor) finns en träningsanläggning ute på halvön Bosön. Bosön som en gång i tiden varit en egen ö som förgrenat Grönstaviken med Södergarnsviken. Landhöjningen har dock gjort ön till en fast del av Lidingön sedan några hundra år tillbaka.

Som sagt – träning, sport, idrott är väl vad som idag främst dominerar Bosön. Riksidrottsförbundet har ett utvecklingscentrum här sedan slutet av 1930-talet.

Frostigt på marken i en del snår.

Bosön är inte bara ett idrottscampus utan har även en del pampiga hus och villor på dess nordvästra spets. På östra Bosön finns däremot mer småskalig bebyggelse i form av Dalakolonin.

Ådalen låter som något ångermanländskt men det finns även på Bogesund, där man passerar längs Frösviksvägen.

Askrike Camping med dess platser för husvagnar framför allt.

Aktiviteter att göra intill campingen är sommartid exempelvis att besöka golfbanan (Waxholms Golfklubb). Inga får i dessa marker förstås, men däremot kanske det skriks efter ”Fore” för att varna om en utslagen golfboll.

Den östra delen av Askrike Camping kom jag att passera för att ta mig in på en rödmarkerad led kallad Askrikerundan. Efter några kilometer på landsväg så blev det nu naturstig bortåt Bogesunds slott och Tenö – en stig längs vattnet. Vad heter fjärden om då inte Askrikefjärden. Det finns även ett villaområde på Lidingö som bär namnet Askrike, likaså en båthamn. Ursprungligen är namnet Askrike dock hämtat från just Bogesund och en gård som ska ha legat intill dagens campingplats.

Jag såg rött och hittade till slut in på leden efter att ha gått fel bland husvagnarna först. Väl inne bland träden var markeringarna tydliga.

SL-linje 83 kör på enligt isfri tidtabell denna vinter, vilket betyder att de så kallade V-båtarna fortsatt är ute och rör på sig.

När jag gick på Marina Läroverket (mitt första gymnasieår 2006-07) så gjorde vi en tur med den gamla finska tullkryssaren Petsamo (utbildningsfartyg både då och numera) till bryggan Fridhem inte så långt i från Bogesunds slott. Vill minnas att vi gick upp till slottet och körde en brännbollsmatch precis utanför. Det var nog mitt första besök vid Bogesunds slott, sedan har ju vandrat några gånger under 10- och 20-talet.

Lite lätt halka på bryggan så stabilare att stå på fast grund. 😉 Någonstans utanför bryggan så övergår Askrikefjärden till Långholmsfjärden som sträcker sig förbi Granholmen och Edlunda i östlig riktning.

Bogesunds slott gick jag dock denna gång inte upp till, utan fortsatte vidare mot Vaxholm och då längs Blå leden. Detta byggnadsminne som Per Brahe den yngre lät bygga på 1640-talet.

Några avgångar per dag går det att nå Bogesunds slott med buss. Det är linje 681 som trafikerar längs Bogesundsvägen, så ska man exempelvis till Frösvik så har man en bit att gå ifrån närmaste busshållplats då Bogesundsvägen går mer österut i det vidsträckta landområdet.

Bogesundsvägen går in från länsväg 274 strax innan Ladvik i riktning mot Vaxholm, och den fortsätter längs i huvudsak östra delen av Bogesund med avslut på Tenö där sedan broförbindelse över till Vaxholm finns.

På bilden syns hållplatsen Karlsudd som ligger vid ett vägskäl mot just villasamhället Karlsudd, den sydöstligaste långsmala udden på Bogesund. Karlsudd avslutas med broförbindelse till den lilla ön Styrmansholmen där det finns en brygga för skärgårds- och pendelbåtstrafiken.

Ett typexempel av naturstig.

Blå leden sträcker sig från Domarudden utanför Åkersberga till Vaxholm, det är ca 35 kilometer vandringsled. För några vandrade jag och ett par vänner ifrån Rydbo station (längs Roslagsbanan mot Österskär).

Det finns ju många vandringsvarianter att göra ute på det så stora Bogesundslandet och dess naturreservat som det blev för ca 10 år sedan. Statens fastighetsverk som förvaltar reservatet.

Ett vandringstips som jag rekommenderar som kombinerar en skön blandning olika landskap är att stiga av busslinje 670 vid hållplats Nibble och ta sig in norrifrån via bland annat Dammstakärret, en härlig vildmarkssjö, för att sedan vid Eke fjärd ansluta till Blå leden som sedan går via slottet och Tenö mot Vaxholm. Vid Eke fjärd brukar man ofta kunna se rovfåglar den varmare årstiden.

I enstaka vikar låg det lite is men det gick med fog att påstå att det var varning för svag kvalité.

Molnen drog in alltmer under eftermiddagen.

Det här röda huset passeras närmare Tenö, då är det inte jättelångt kvar till Vaxholm, men några skogspartier till skulle passeras.

Här kikar minsann m/s Söderarm fram, på besök på Tenö varv som underhåller många skärgårdsbåtar och vägfärjor.

Efter att passerat restaurangen Bryggan på Tenö så nåddes den sista delen på Bogesundslandet innan Pålsundsbron tog vid mot Vaxholm. Ute på udden Montebello har man trevlig vy mot Vaxholm och Rindö.

Montebello som var ett sommarnöje som låg på platsen varav namnet, tillhörde varvschefen William Lindberg som under 30-tal år drev varvsverksamheten vid Tegelviken på Södermalm, det som kallades för Södra Varvet. Idag är ju Tegelviken utfylld och vid platsen finns idag Viking Lines terminal och motorvägen mot Värmdö. Och lustigt nog åkte jag ju tidigare på dagen med en båt byggd på just nämnda varv.

Över Pålsundsbron tog jag mig från Tenö till Vaxö och då staden Vaxholm. Sedan väntade ca 15-20 minuters promenad till innan jag nådde Söderhamnen, ett för mig inte helt obekant område i denna skärgårdstad. Väl framme så hade stegräknaren kommit i 20 000 steg.

Skönt sent solljus mot Stegesundet. Efter att ha tagit en pizza på Hamngatan som härlig måltid efter den långa vandringen så tog jag mig en vanlig ”Vaxholmsrunda” därefter – bland annat gick jag förbi Batteriparken.

Båten mot Stockholm på SL-linje 83 var m/s Viberö och antal ombordstigande var bra många. Så pass många att det blev begränsat med lediga sittplatser inne efter avgång kl 16:15.

Stockholms skärgård har ju för övrigt fått internationell uppmärksamhet genom National Geographic som listat denna arkipelag som ett av de bästa resmålen år 2025.

En fin avslutande vy av dagens vandring som höll sig till bildens högra del. Längst bort i bilden centralt tornar tornen i Kista upp sig, och till vänster kan vattentornet vid Näset, Lidingö skådas.

På tal om detaljer i bild…Ser du planeten i det blå? Inte bara månen utan även Venus. Och på det blå vattnet styr den röda färjan som en svart silhuett i den gula skymningen – med andra ord Viking Lines m/s Gabriella på väg mot Helsingfors.

Här är Venus kanske lite mer tydlig att skåda. Och så nymånen.

Strax före halv sex var båtfärden över i centrala Stockholm. Jag tog sikte på Östermalmstorg och sedan Ropsten och Lidingö igen.

Vilken underbar lördag det blev!

M v h

Mats Östman