God avslutning på detta år 2024!

I vanlig ordning denna finalstund av året så ska en årssammanfattning ut här på bloggen. Ca 20 000 bilder med systemkameran varav 24 hamnar i detta inlägg – en viss urvalsprocess att gå igenom. 😉

Ni som har lust och ork är välkomna att läsa beskrivande texter till dessa bilder också. Och eftersom det blir just en massa stycke text så ska detta blogginlägg nu inledas direkt. Två bilder från varje månad.

Ett fönster lyser på vandrarhemmet Utsikten i mörkret – eller som det numera är STF Vandrarhem Finnhamn. Början av året bjöd på en vinter värd namnet om man så säger, och den 6 januari blev det en resa ut till just Finnhamn där isen låg på Busströmmen. Vintertid står det lite mer still bland besökare på Finnhamn men det är också en tid när underhåll av saker och ting kan äga rum. STF står ju för övrigt för Svenska Turistföreningen.

Vi fortsätter i vintermörker och vinterkyla. En annan eftermiddag i januari reste jag till annan ö då temperaturen låg på dryga tio minusgrader. Perfekt väder att bese skärgården i, då det är ett mycket speciellt ljus vid dessa kylslagna temperaturer. Ut till Sandhamn för ett ö-besök med en helt annan upplevelse än sommartid. Sandhamn är en levande ö året runt, så vid mitt tillfälle den 19 januari så kunde jag besöka Sandhamns Värdshus där puben på nedre våningen höll öppet. Hit gick jag efter en kall promenad för att intaga ett glas vin – i väntan på båten tillbaka till Stavsnäs och därefter bussresa till Stockholm.

Men det går ju också mot ljusare tider ju längre in i vintern man kommer. Efter en period med kylslaget väder så blev det desto mildare när februari tog vid. Isen på Råstasjön ser här närmast våraktig ut, med en av platsens karaktärer i form av gråhägern. Arenastaden är det som ligger i bakgrunden med dåvarande Friends Arena – den bytte lite senare namn till Strawberry Arena.

Den 10 februari så gick sista resan med den gamla typen tunnelbanevagnar i Stockholms underjordiska kollektivtrafik. Fast på en hel del ställen så går ju tunnelbanan faktiskt över jord, som här vid Vårby gård där tåget lämnade på väg mot Mörby Centrum (lite ovanligt då alla tåg i övrigt från Alby och Norsborg går mot Ropsten i norra ändan). När jag var liten så blev jag alltid besviken när jag fick åka en grön vagn och inte en blå!

3 x W-ångare. S/S Norrtelje hade dockat ut från Beckholmen och låg vid pontonen utanför för inväntan av färd tillbaka till Norrtälje, genom bogsering, som hemmahamnen är sedan drygt 50 år tillbaka. De andra ångbåtarna i bilden är fortfarande i trafik sommartid – Storskär och Norrskär. Den trafik de utför är ett världsarv i sig.

Vandring längs Booleden på påskafton blev en trevlig upplevelse där jag avslutade uppe på Telegrafberget med vy mot min favorit-ö – nämligen Lidingön. 😉 För att komma in på Booleden så utgick jag från busshållplats Kihls gård som ligger längs gamla Värmdövägen i utkanten av Orminge, och stack sedan upp på Himlaberget.

När jag sedermera tänkte mig åka över Halvkakssundet till Gåshaga brygga genom att nyttja SL-båtlinje 83 så borde jag insett att en sådan där fin vårdag kan det ju vara ”några stycken” som åker. Mycket riktigt, efter att tre passagerare debarkerat båten till Telegrafsbergets brygga så steg jag ombord som passagerare nummer 338 av båtens maxkapacitet på 340…

Göteborg besöktes under ett par dagar i april. Den ena av dagarna bjöd på mycket blåsigt väder så jag höll mig då inne i stan och begav mig inte ut till skärgården. Men det finns ju många trevliga promenader att göra i Göteborg tycker jag, och denna gång lockade Botaniska Trädgården mig ett besök. I bakgrunden syns Nordens högsta byggnad i Karlatornet beläget på Hisingen. Och nog har man en hissnande utsikt från översta våningarna kan tänkas.

Med släktingar besökte jag i somras Vrakmuseet på Djurgården, där delar av utställningen kunde kopplas till vatten utanför Dalarö och just kring Dalarö Skans som har ett rikt område med vrak. Denna gamla fästningsanläggning från 1600-talet som numera är event och festvåningslokal, ligger på Stockskärsholmen knappa två kilometer söder om Dalarö. Bilden togs från en tur ut till Ornö kyrka den härliga vårdagen 24 april.

Vi fortsätter i Stockholms södra skärgård. Med lokaltrafiksföreningen LTF blev det en helt underbar dag den 18 maj på ön Öja med fyr och lotssamhället Landsort.

Som synes en strålande vacker majdag och det kan också vara ett visst bekymmer om man åker till Landsort. Båten är inte särskilt stor (max 60 passagerare) och kommer man med bussen så kan man inte alltid vara garanterad att komma med – vilket framför allt är ett gissel för bofasta…Men det är ju heller inte särskilt roande för andra heller, som exempelvis kanske skulle gå med på någon guidad visning på ön – som vi faktiskt hade bokat in oss på denna lördag. Landsort har ju en fågelstation då det är en utmärkt lokal för streckande fåglar under vår och höst. Fågelstationen väntade dock in oss när vi några minuter sena då vi först kom med en extratur ifrån Ankarudden på södra Torö.

Jag och ett par vänner kom att åka sista avgången från Landsort till Ankarudden på eftermiddagen så vi fick ganska många timmar ändå på denna speciella ö med närkontakt med Östersjön. Utanför ligger också Östersjöns djupaste punkt – kallat just Landsortsdjupet. Det är där min ”humor” ligger ibland. 😉

På promenad hem från Ropsten den 22 maj så skådades en bäver intill Lidingövarvet vid Islinge. Genom åren på vandringar i naturområden har man ju sett rejäla bäverhyddor men aldrig sett gnagaren själv. AIK-are räknar jag alltså inte in här.

Maj och juni är verkligen två häftiga månader att uppleva blomsterprakten ute i naturen. Ängsö nationalpark i Roslagen besökte jag två tillfällen med några veckors mellanrum. Ena tillfället var det fullt med orkidéer som Adam och Eva samt kungsängsliljor, vid andra tillfället andra arter som rödklövern exempelvis.

Ängsö nationalpark tillhör den typ av nationalparker som behöver ha en viss mänsklig påverkan för att den ska kunna vara så vacker och unik som den är – annars växer hela ön igen om man låter naturen ta över helt. Och det vore onekligen synd! Men just så var fallet efter att nationalparken bildades år 1909, den torpare som bedrev slåtter och bete på ängarna ansågs ”förstöra” ön och fick lämna. Därefter tog det vilda över och ön tappade sin glans för många tiotal år framåt innan synsättet förändrades – att just odlingslandskapet kräver sin skötsel för att skapa det unikt vackra.

Idag är Ängsö nationalpark en riktig pärla med en mångfald olika växter varav flertalet i stora mängder (det pågår också fler projekt på ön för återskapande av gamla ängsmarker) och denna plats i Roslagen är enligt mig ett av Stockholms absolut mest sevärda resmål under våren och försommaren. Åk ut med m/s Sjögull eller m/s Sjöbris från Strömkajen i Stockholm – Waxholmsbolagets trafik.

Lennakattens dag den 29 juni uppe i Upplands lummiga miljöer med pittoreska samhällen öster-sydöst om Uppsala, där trafiken på den drygt tre mil långa smalspåriga museijärnvägen var intensiv denna lördag. Ångtåg av olika åldersklass, dieseltåg och rälsbusståg. Än så länge avgår man inne från Uppsala precis granne med stora järnvägsstationen – Uppsala Östra heter då Lennakattens station. Upsala-Lenna Jernväg som varit en del av det smalspåriga historiska järnvägsnätet i Roslagen.

Nya pendelbåtslinjer utvecklas med jämna mellanrum, senaste nystarten var sträckan från Strömkajen via Riset, Koviksudde och Norra Lagnö med slutbrygga Ålstäket i Mörtnäsviken på Värmdö. Huvudbåt på denna SL-linje 84 är m/s Eskil, en snabb båt med fartresurser på över 25 knop. De som kör trafiken åt SL är Djurgårdens Färjetrafik AB som till hälften ägs av Strömma, den stora koncernen som har mycket båttrafik i Stockholm med inriktning på sightseeing och turism.

Just Ålstäkets brygga ligger inte många minuters promenad ifrån Grisslinge havsbad för de badsugna som inte vill åka buss ut till Värmdö så finns då nu båtalternativet även om antalet avgångar inte alls är av samma frekvens som busstrafikens. Men med 84:an så når man Strömkajen vid Grand Hotell i Stockholm, bussarna har ju sin tillfälliga start och slutpunkt utanför Fotografiska museet en bit bort från Slussen ett tag framåt.

Någon mil norr om Mörtnäsviken och Ålstäket så finns en smal passage där man kommer de stora fartygen väldigt nära mellan Värmdö och Rindö. Oxjdjupet heter detta trånga sund där på bilden den här mäktiga kvinnan från Cunard Line med just namnet Queen Ann passerar på utgående från Stockholm. Jag stod på Rindösidan, hade kommit till Grendjärbryggan med skärgårdsbåt – ca 10 minuters promenad från Oskar-Fredriksborg där nedanför denna fästningsanläggning det finns en trivsam promenadväg.

Kan ju sägas att rederiet Cunard Line, som grundades 1838, tog över den kvarvarande delen av rederiet White Star Line på 1930- och 40-talet. Nämnda White Star Line var dem som hade den inte helt obekanta kryssaren som gick på ett isberg 1912 och sjönk – nämligen s/s Titanic.

En av Stockholms skärgårds större öar är Runmarö som ligger i Värmdö kommun och som är lätt att nå ifrån Stavsnäs ute på Fågelbrolandet. I och med att ön är rätt stor så finns även en viss biltrafik på öns större vägar, vilket kanske kan dra ner ”skärgårdskänslan” något. Men ön är så pass stor att mindre vägar och stigar är lätta att nå för att verkligen få en läcker naturupplevelse utan att känna doften av avgaser. Nere vid Runmarö kanal exempelvis, en väldigt idyllisk miljö.

Så kan man också åka ångbåt från Runmarö till Stockholm under helger sommartid. S/S Norrskär på i stort sätt sin originaltrad från Sandhamn via Styrsviks brygga och sedan genom Vindö strömmar mot Grinda och sedan Vaxholm och Stockholm. Jag slog mig ner på en servering en timme före avgångstiden från Styrsvik och det höll på att kosta mig den fina resan . 😉 Nästa gång ska jag ha mer marginal då det är trist att stressa i sig mat.

Lingon kan ju också ses som mat…Lingonsylt äter jag i alla fall varje dag till min råggrynsgröt – även om inte all den lingonen kommer från Värmlands östra skogar. Efter att besökt Skövde en natt, där min bror med tjej bor, så blev det ett par fina och trevliga dagar i sydöstra Värmland den 19-21 augusti med besök hos en släkting. Vi promenerade ut i skogen intill för att söka efter såväl svamp som lingon. Och lingon fanns det allt!

Vi vandrade också en av dagarna längs en led kallad Järnleden som i söder utgår från Kristinehamn och slutar i norr en ca mil söder om Storfors. Våran etapp gick längs sjön Bergsjön, en ca fem kilometer lång vandring. Två bilar (min mammas och hennes kusins) användes för att ställa ena vid slutmålet och sedan den andra vid starten, för att på så vis slippa ”tur och retur”-vandring. En extra liten sväng togs mot ett par vackra tjärnar.

Järnleden går inte så långt ifrån järnvägen som från Kristinehamn sträcker sig rätt långt norrut om man följer Inlandsbanans sträckning hela vägen till Gällivare. Från Mora går en delsträcka till Östersund, och från Östersund går en delsträcka till Gällivare (inte så liten heller, tar en heldag att åka).

Dimman lättade när en vacker skärgårdsbåt lämnade Hasseluddens brygga den 7 september. Jag hade promenerat hemifrån ut till Elfviks udde, en fin fotoplats intill farleden till och från Stockholm. Men det är klart, då ska man ju helst se fartygen också. 😉 Ångfartyget Norrskär på bilden alltså, en del av den fantastiska ångbåtstrafiken som Stockholm har.

Säsongsavslutningen med de klassiska fartygen i år var nog den bästa hittills på flera sätt. Ett fantastiskt sensommarväder bjöd till underbara resor med såväl ångfartygen Storskär och Norrskär samt motorfartyget Västan (inte helt okänd som min favorit). Bilden visar matsalen på Storskär som jag aldrig satt min fot i innan sista resan in från Möja då jag efter Vaxholm slog mig ner för en måltid. Jag hade lovat en av servitriserna detta tidigare under året – så det var väl bättre sent än aldrig. 😉

Vilket ljus det bjöds över Stockholm eftermiddagen den 20 oktober då jag gick och strosade runt bland de äldre kvarteren på Söders höjder med gator som Stigbergsgatan och Fjällgatan. Ni kan i vänster bildkant notera folk ovanför Gondolens restaurang vid Katarinahissen som i år öppnats igen efter en lång avstängning.

I slutet av oktober, den 29:e närmare bestämt, så var det dags för premiärdag för den elektriska bärplansbåten Nova i sin provtrafik mellan Tappström, Ekerö och Klara Mälarstrand, Stockholm och vice versa. Premiärturen gick ifrån Tappström på morgonen och sedan gick första turen ut från Stockholm kl 09:25 men den blev något försenad – så avgången med ordinare fartyg m/s Lux kom att ske före bärplansbåten trots att det skulle vara tvärtom. För det är så att denna bärplansbåt tar på sin höjd 25 passagerare så därför ska de som inte kommer med erbjudas att kunna åka med ordinarie fartyg. Och så var det även på kajen vid Klara Mälarstrand den 29 oktober vid 09:30 även om m/s Lux kom iväg före ändå. 😉

Nu så här i slutet av året ska man fått dispens för att köra fortare på sträckan Riddarfjärden ut mot Gröndal, men detta kan nyttjas först framåt våren då när båten sätts i trafik igen. Jag åkte med ett par veckor senare än premiärturen och det gick ju rätt segt fram tills dess att båten lyfte utanför Ekensberg, Gröndal – och då lyfte även konceptet kan man väl påstå. Men väl uppe i läge så gick det sedan fort ut till Tappström, och notera alltså de minimala svall denna ”sjöbuss” gör. Sjöbuss är en rätt bra benämning på det hela, den här åker man just för transport i snabbaste mån från punkt A till B. Pilotprojektet ska fortgå under våren och sommaren.

Gällande SL-linje 89 i övrigt så har Rederi Ballerina vunnit upphandlingen för fortsatt ordinarie trafik som också längs vägen trafikerar Lilla Essingen, Ekensberg och Kungshättan. De tar över från Transdev/Blidösundsbolaget i augusti 2025.

Denna bild på Katarina kyrka från 8 november får skänka tankar och minnen till de som inte finns kvar hos oss längre. Ett par begravningar har jag deltagit i år för att hedra två mycket uppskattade och fina personer inom olika delar av släkten.

I år var det också 25 år sedan min pappa Åke gick bort i en alltför ung ålder. Trots min pappas för tidiga bortgång så skapade han kvarvarande minnen genom sitt ihärdiga filmande med sin videokamera på 1990-talet, dessa många filmer håller nu min bror på att digitalisera. Min ”idol” genom livet dvs mormor Barbro gick bort 2014 och skulle detta år 2024 ha fyllt 100 år. Roliga och ljusa minnen håller sig kvar i evighet.

På Dalarö finns det ju både deltid och heltidsboende, rådjuren tillhör nog den sistnämnda kategorin… Detta nära möte skedde den 19 november på nedre delen av Wallinvägen, där denna bock plus en get strosade i en trädgård. Jag var själv på väg upp till Lotsberget under en promenad där jag först besökt landstället för ett ärende.

Krispigt över Lidingön den 3 december, men så mycket mer vinter blev det inte under december.

Från den magiska resan med ångfartyget Blidösund dagen före dopparedan. En vacker final på detta fotoår 2024. En resa mot Norrsund i så gott och trevligt sällskap och med fantastiska vyer längs resans färdväg – avslutande med god förtäring i 1:a-klassmatsalen ombord.

Tack till er alla som följer och läser bloggen, och tack till er som kommenterat (här på sidan eller vid sidan av).

Nu ska väl jag inte avge något nyårslöfte, men målet är att jag inte bara ska visa reseskildringar från Stockholms skärgård här på bloggen nästa år. I övrigt hoppas jag på ett utvecklande och stimulerande nytt år 2025 på ett personligt plan, med slutorden som kan ses som att svära i kyrkan för min del men visst blev det för många båtresor år 2024!

Men med detta sagt så ser jag med tillförsikt fram emot m/s Västans trafikstart till våren. 😉 Hon fyller 2025 faktiskt 125 år! Så det finns fler anledningar till att champagnen ska gå på kylning snart…

Njut av nyårsmaten och SKÅL för det nya året 2025! Gott Nytt År till er alla!

Med vänlig hälsning

Mats Östman