Hej, nu kommer ett inlägg från en grå novemberdag. Ett något fördröjt inlägg då jag tänkte publicera detta för flera veckor sedan – men har av orsaker blivit liggande. Det var i alla fall en höstresa som gick av stapeln 10 november.

Några gånger per år så brukar föreningen LokalTrafikintresserades Förbund (LTF) göra utflykter där Stockholmsregionens båttrafik nyttjas, och då gärna till något resmål som är någon av Stockholms skärgårds alla öar. En vän fick med mig och en annan kompis i denna förening för några år sedan, och sedan dess har vi tre varit i högsta grad delaktiga i att planera dessa skärgårdsutflykter. Gärna till något för föreningen ”nytt” resmål. Resmålet för höstutfärden med skärgårdsbåt blev Ljusterö och med sevärdheten Ljusterö huvud.

Starten gick vid mitt ”andra hem” – det vill säga Strömkajen i Stockholm. Fartyget ut till Ljusterö blev den år 1987 byggda m/s Sjöbris.

Avgångstid från Strömkajen, nedanför Grand hotell, var klockan 09:00 och vi efterlämnade de vinterupplagda klassiska fartygen samt de i trafik m/s Sjögull och m/s Mysing. Den förstnämnda hade ett par timmar tills dess avgång kl 11:00, medan m/s Mysing körde i vanlig ordning på SL-linje 83 mot Rindö med avgång kl 10:00.

Det visade sig bli en ganska så grå dag vädermässigt, men å andra sidan var det knappt någon vind.

Vilostund för gråsälen tills svallvågorna från m/s Sjöbris drog in.

Lugnet i Tenösundet.

Tenö som är en mindre del av Bogesundslandet och förenas med Vaxholm genom Pålsundsbron som då alltså går över Pålsundet. Blå leden är en vandringsled som sträcker sig från Vaxholm via Tenö och sedan en stor del av Bogesundsbolaget bort till Rydbo och slutligen Domarudden norr om Åkersberga. Jag och ett par vänner gick just från Rydbo längs denna blåa led en vårdag för några år sedan, då var slutdelen just Tenö och krafterna började dämpas något efter närmare två mils vandring. Vi avslutade vid Pålsundsvägens busshållplats som nyttjas av linje 670 bland annat. Till Bogesundslandet kör annars linje 681 ett fåtal avgångar per dag.

Nästa brygga Laggarsvik annonseras ut en god tid före själva anlöpet på denna skärm. Bara det att vi i föreningen som åkte skulle gå av på bryggan Öran som ligger före Laggarsvik. Sedan lite ironiskt nog så råkade skepparen ropa ut ”Nästa Öran” när vi styrde mot Grundvik, som också ligger på Ljusterö men är den sydligaste bryggan på västra delen av denna stora ö.

Hela gänget kom i alla fall av på rätt brygga Öran.

Längs sydvästra Ljusterö finns en sträcka längs vattnet med flertalet byar, där fem av dessa har bryggor som trafikeras av Waxholmsbolaget. En sjätte brygga som var slutbrygga m/s Sjöbris – Väsbystrand – är belägen inte särskilt långt från Laggarsvik och Skuggan, men ska man ta sig till fots mellan dessa byar så får man gå närmare milen för att runda Marumsfjärden och Ösbyfjärden. Väsbystrand ligger på det som kallas Norra Ljusterö medans Grundvik, Linanäs, Öran, Laggarsvik och Skuggan ligger på Södra Ljusterö – en gång i tiden har ön varit uppdelat i två delar.

Här lämnar då m/s Sjöbris bryggan Öran och beger sig vidare mot Väsbystrand. Där blev det några timmars paus innan tillbakafärd mot Stockholm.

Vad gör man på Ljusterö då? Det finns ju många vägar att nyttja för promenader och till dagens föreningsaktivitet så hade det kollats ut en utsiktsplats vid Ljusterö huvud, stigen upp dit passerar när man promenerar mellan byarna Öran och Laggarsvik.

Ett läckert ställe som passerades nära byn Wadholma.

Den magnifika utsikten uppifrån Ljusterö huvud var något disig denna söndag, men nog kunde vyn njutas av ändå. Här togs paus för fika/lunch. Ljusterö huvuds höga läge gjorde det lämpligt för att nyttjas som försvarsanläggning, och denna kom till i samband med att man byggde Siaröfortet på Kyrkogårdsön längre norrut.

Birka Gotland på avstånd.

Vy ner mot Laggarsviks brygga med omgivande bymiljö.

Stigen upp till utsikten skyltas. Men först gick stigen en viss lutning nedåt vilket kommenterades i sällskapet. 😉

Nere på en lägre nivå vid en badplats.

Så vandrade vi längs vattnet in i Laggarsviks pittoreska bymiljö.

Vackert och stilla. Sommartid kan man ju åka ångbåt till Laggarsvik genom s/s Storskär.

På väg upp till busshållplatsen passerades Nordströms slinga med färgglada buskar.

Vid Laggarsviks busshållplats påbörjades sedan hemresan – och den kom att ske med flera olika alternativ. 16 av 19 steg på bussen varav en gick av redan vid hållplats Laggarsviks vägskäl för promenad till Linanäs. Därpå tre som inte gick på busslinje 626 utan tog en promenad till bryggan Skuggan vid Väsbyvikens mynning. Därifrån åkte dessa tre med m/s Sjöbris hem.

Vi som gick på bussen vid Laggarsvik åkte olika lång sträcka med denna. Jag samt tre till gick av vid Åsättra brygga, för där väntade nästa båt ut mot Husarö. Resterande som satt kvar på bussen gjorde så bort till Åkersberga (merparten, för byte till Roslagsbanan) och Danderyds sjukhus (fåtal). Det är en lång bussresa som bara på Ljusterö tog över halvtimmen. 35 minuter från Laggarsvik till Åsättra brygga. För att komma över till fastlandet Österåker så krävs en 5-10-minuters färd med vägfärja till Östanå, man passerar då tvärs över Furusundsleden.

Vid Norra Ingmarsö brygga hålls det på med renoveringsarbeten varav det enbart är m/s Askungen i trafiken till och från Åsättra (Waxholmsbolaget linje 10) som gör tillägg gällande skärgårdstrafiken. Waxholmsbolagets linje 12 som kör mellan Stockholm-Örsö-Husarö passerar sonika förbi.

Vi blev fyra stycken som valde hemresa via Åsättra brygga och Husarö. Husarö som ligger nära Svartlögafjärden, och ön Svartlöga ligger alltså inte jättelångt därifrån. På bilden är det just Svartlöga som ”dominerar” bildens högra del. Och inom kort tänkte jag lägga ut ett blogginlägg från en resa till just den ön som ägde rum före denna novemberdag. Ibland blir det lite helt kronologiskt. 😉

Framme vid Husarö kl 14:50. Ombord m/s Askungen embarkerade ett gäng för vändande färd mot Åsättra.

Det blev en trevlig resa med m/s Askungen, lugnt och skönt ombord.

En kortare promenad togs på Husarö, då vi hade en timme tillgodo när vi steg iland.

Den mysiga bymiljön inte långt från ångbåtsbryggan, jo Husarö har ju ångbåtsbesök från maj till september söndagar genom s/s Storskär.

Fredagar och lördag nu under senhösten ombesörjs de 20-30-tal bofasta av Husarö Lanthandel. Finns förstås, som på de flesta andra öar, en mycket stor del deltidsboende på Husarö som då förstås ökar siffran för öboende samt lanthandelns öppettider under sommarhalvåret.

Klockan var slagen 16:00 när m/s Värmdö, byggd det fina året 1990, lämnade bryggan på Husarö för att bege sig mot centrala huvudstaden. Som jag nämnde ovan så kom vi att passera Norra Ingmarsö som annars är en stor brygga längs traden. Påstigande kom annars vid Norra Svartsö, Edö och Örsö bland annat.

Kontrasten mot innerstadens belysningar är slående ute i skärgården. Här blir det mörkt när det blir mörkt. Det syns kanske inte (jasså!) men här passerade vi genom Staveström med tillägg vid Örsö. Ja vi la även till vid Norra Grinda som en av två bryggor på Grinda som ju är ett fint utflyktsmål dit många reser under sommaren för bad, övernattning, naturupplevelse och/eller besök på värdshuset.

Den trivsamma och lugna hemresan fortsatte sedan vidare i mörkret via Lillsved och Vaxholm innan slutmålet Strömkajen nåddes kl 18:50. Då var det trivsamt att sitta i den ombonade och varma miljön ombord. Vädret blev mer duggregnigt under färden mot Stockholm, tidigare hölls det emot till och från även om luftfuktigheten överlag varit hög under dagen.

/Mats Östman