Hej på er, dags att ta upp bloggskrivandet med en rätt aktuell utflykt, då den skedde häromdan 5 oktober. Ett blogginlägg som gått snabbt fram för ovanlighetens skull, men detta betyder dock inte att jag struntar i hur jag formulerar mig om det här ska vara ett ”framstressat” inlägg – det blir ju ändå torra kommentarer stundom. 😉

Det är emellertid en stund kvar till vintern, men det hindrade dock inte att fotografera ett par rejält duktiga isgående fartyg som gjorde sällskap ut från Stockholm under lördag förmiddag. Den ena i m/s Atle lämnade Stockholm efter någon veckas vistelse i huvudstaden, den andra museifartyget tillika ångfartyget Sankt Erik som gjorde en rundtur för passagerare ut till Solöfjärden.

Jag hade funderat på var jag skulle dokumentera denna kortege genom min kamera. Södersidan av farleden vore bäst med tanke på solens position. Det blev helt enkelt så att jag reste med pendelbåten m/s Vera ifrån Nybroplan ut till Nacka strand, därifrån knallade jag bort till Nyckelviken.

Strandvägen med dess spårvagnar på linje 7 mellan T-Centralen och Waldermarsudde. På Strandvägen ligger även inredningsföretaget Svenskt Tenn, som bland annat har en butik där. Det är 100 år sedan detta företag grundades, och på bilden syns en del av just detta företag i de korta gardinerna vid fönsterna ombord m/s Vera.

Icke att förakta fyrskeppet Finngrundet, minsveparen M20 och vedettångaren Sprängaren, men nog saknades något inne vid museipiren denna morgon?

Nybroviken och alla dess fartyg vid Strandvägen där majoriteten tillhör Strömma Kanalbolaget (kort och gott Strömma numera). Uppe på Brunkebergsåsen, den del som finns kvar, stoltserar S:t Johannes kyrka. I övrigt kan Dramaten skådas som början (eller avslut) av Strandvägen.

Här ligger då två av dagens huvudmotiv, ja även om briggen Tre Kronor är ett skönhetsvärde i sig, nämligen ångfartyget Sankt Erik samt motorfartyget Atle. Och dessa två har då genom historien varit betydande inslag för den statliga isbrytningen under vintrarna. Atle som firar 50 år är ju fortfarande i drift, medan Sankt Eriks sista resa i tjänst var år 1977.

Den här vyn är så storslagen, och kommer ofta i repris bland blogginläggen, men snart förtas lite av elegansen när Riddarholmskyrkans spira av gjutgärn ska renoveras på nytt med början nästa år 2025.

Jag åkte med m/s Vera vilket är Rederi Ballerinas senaste tillskott i trafiken som de utför åt SL på linje 80 som sträcker sig Nybroplan-Nacka Strand-Ropsten. Den turen jag åkte med gick enbart direkt till Nacka strand vilket besättningen tydliggjorde innan ombordstigning vid Nybroplan. Det låg nämligen inne ett fartyg till som skulle avgå senare än Vera. För övrigt finns även en nordlig del av SL-linje 80, och den trafikerar mellan Ropsten och Storholmen med flera bryggor.

Med Vera åkte jag alltså till Nacka strand, därefter påbörjades en promenad bort mot Nyckelviken. Jag passerade den pampiga tegelvillan Ellensvik och därefter tog Ellensviksvägen mig upp på berget där Bergs oljedepå ligger. En rätt mördande backe kan sägas. Man passerar sedan mellan depåområdet och Jarlaberg längs Skönviksvägen tills man avtar stig ner mot Nyckelvikens naturreservat. Ca en kilometer senare var jag uppe på Kulberget – 45 meter över havsytan. Och direkt såg jag m/s Söderarm komma farandes in mot Stockholm, en 20-åring i år (byggd 2004).

Pendelbåtstrafiken i en och samma bild. Jo här syn linje 83 med m/s Mysing på utgående mot Vaxholm och Rindö med flera bryggor – möter m/s Eskil på linje 84 som kommer från Ålstäket med följande bryggor Norra Lagnö, Koviksudde och Riset. Här gäller SL-taxa ombord på bägge linjerna, därav brukar m/s Mysing mot Vaxholm vara mycket populär under helgerna då hon kör istället för Waxholmsbolagets egna fartyg i V-båtserien (Värmdö, Vånö, Väddö, Viberö, Vaxö).

Det dröjde några minuter efter klockan 10 innan avgångssignalerna ljöd över Stockholms omgivningar – särskilt märktes Atles tre avgångssignaler. Och ca 10:30 så började fartygen ta sig ut från inre delen av Saltsjön. Vid Masthamnen låg jätten Mein Schiff 3 inne, ett av de senare kryssningsanlöpen på säsongen.

Så kommer den korta men väl så eleganta kortegen av isbrytare. Förvisso saknades isen, den hade man behövt göra en lång resa för att leta efter. 😉 I bakgrunden syns Finnboda där det en gång i tiden var varvsverksamhet – så vad för fartyg har byggts där då? Jo exempelvis ångfartyget Isbrytaren II som numera bär namnet – just det – Sankt Erik.

Fartyget ägs av Sjöhistoriska – eller Statens Maritima och Transporthistoriska museer, jo numera finns även Järnvägsmuseet i Gävle inräknat till denna myndighet. Men för att utföra dessa resor med denna stora ångare så krävs ideell kraft, då det inte är en billig sak att hålla igång ett fartyg av detta stora mått, och där finns då en vänförening som samlas kring fartyget och intresset för det – Föreningen S/S Sankt Eriks vänner.

Sankt Erik sägs ha världens största fungerande ångmaskin i drift. Det är 2800 hästkrafter som huvudmaskinen verkar, sedan finns även en förlig maskin på 1200 hästkrafter som i aktiv tjänst användes vid isbrytning men också för smidigare manövrar. Emellan dessa finns pannrummet där eld och vatten ska giva ånga som ska driva fartygets kraftfulla maskiner, och för att nå den effekten behövs ett förbränningselement vilket i Sankt Eriks fall är olja numera.

Passerar utanför Fjäderholmarna här. Den forne statsisbrytaren gjorde även ett par resor helgen 27-28 september.

M/S Atle tillhör en av Sveriges sex statliga isbrytare. Atle är byggd 1974 och är således en 50-årsjubilar i år vilket har uppmärksammats när hon varit i Stockholm under nästan två veckor.

Sjöfartsverket har sitt huvudsäte i Norrköping varav isbrytarna som huserar i Luleå sedan början av 2000-talet bär just Norrköping som ”hemmahamn” – och just till Norrköping var m/s Atle på väg ifrån Stockholm denna lördag. Övriga namn på isbrytarna, jo det är ju från den nordiska mytologin allihop – Atle, Ymer, Frej, Oden, Ale och Idun.

Läckert att skåda det hela ifrån Nyckelvikens berg.

Sedan när man lämnat berget så hade klockat slagit 11:00 och då hade herrgården Stora Nyckelviken och dess café öppnat för dagen. Perfekt ju, då kunde man intaga en god citronkaka och njuta av brittsommaren ute.

Visst gjorde Spegeldammen sig skäl för namnet.

Fina blomster mellan Spegeldammen och herrgårdsbyggnaden. Intill finns också en mindre ladugård med djur, samt en raststuga om man tar med egen fika ut till detta sköna område.

Många vackra motiv att avbilda.

Fånga lite lönnlöv med höstnyanser.

Nere vid vattnet, intill det som just är Nyckelviken. På andra sidan ligger Fredriksvik och bortom skogen på berget Duvnäs utskog.

Den stora herrgårdsbyggnaden som då innehåller ett mycket trevligt café, och som utöver detta kan användas för festliga tillställningar.

På tal om festligt, en detalj av lustig byggnad.

Och så lusthuset i sin helhet. Fin trädgårdsmiljö intill.

Leka med skärpedjupet.

”Får” man ta en bild på er? I en större hagmark på vägen mot Jarlaberg gick dessa söta får och betade, även om de strosade på stig här på bilden.

Slussenområdet, som varit under omdaning i många år nu, börjar arta sig alltmer och nya trevliga ytor har öppnats upp på senare tid.

Däremot inte så upphetsande med tillfälliga bussterminalen för Nacka-Värmdöbussar mellan Birkas gamla terminal och Fotografiska museet – en rätt stressande gångväg till och från tunnelbanan vid Slussen, inte särskilt roligt för de som pendlar och för de som inte har den fysiska kapaciteten.

Alternativ har förvisso upprättats i en linje 71T som kör från Henriksdal och Londonviadukten upp till Slussen intill Södermalmstorg för närmare anslutning till tunnelbanan, just för de som har svårare att gå längre sträckor. Denna busslinje går vidare till Medborgarplatsen dessutom för tillbakafärd mot Londonviadukten och Henriksdal för ny anslutning till bussar mot Nacka/Värmdö.

Rödlyset gäller än för slussningar i den nya Victoriaslussen. Däremot grönt för tunnelbanan uppe på Söderströmsbron, bland annat då på Gröna linjen söderut. Det ska byggas en gång- och cykelbro intill.

Jag promenerade från Stadsgården dit jag ankom med buss 443 ifrån Jarlaberg via Slussen och sedan längs Skeppsbron. Borta vid just Södermalm hade ”isbrytarna” avgått sedan länge och kvar låg Viking Lines m/s Gabriella och så kryssaren m/s Mein Schiff 3. Och vems akter skådas på bilden här då? Jo m/s Tranan tillhörande Ängsholmens Rederi.

En ensam Waxholmsbåt i m/s Vaxö på ett lugnt Stockholms ström. Jag kom att resa med just denna skärgårdsbåt på bilden kl 13:30 men då bara ut till Gåshaga på Lidingö. SL:s längre periodbiljetter gäller ju i Waxholmsbolagets trafik under lågsäsong och den gäller till slutet av april 2025.

M/S Birka Gotland kom på ingång mot Stockholm, och vad skådades i bakgrunden tro?

Jo det är förstås s/s Sankt Erik som i sakta mak var på väg tillbaka mot Stockholm och då förtöjning vid museipiren intill Vasamuseet – där det saknades något i en bild tidigt i inlägget ni vet…

Höstfärgerna började göra sig tydliga vid Gåshaga brygga där jag steg av m/s Vaxö som skulle fortsätta mot Möja. Jag fortsatte däremot med spårvagnen vidare på Lidingön.

M v h

Mats Östman