Hej, hoppas sommaren varit till glädje för er alla hittills! Jag kan själv inte klaga i alla fall. Båtturer i all ära men de två veckorna med släkten på Dalarö var naturligtvis en lika betydelsefull del av min sommar. Övernattade igen på landstället augustinatten mot 8 augusti, dock i ensamhet denna gång, för att under dagtid göra lite klipparbeten på en spireahäck. Då passade jag även på att ta en kvällspromenad och fånga stämningen i Dalarös sköna omgivning.

Från Amerikaberget kan man blicka Mysingen i fjärran. Amerikaberget når man enklast att gå Birger Jarlsvägen upp från Dalarö torg, fortsätter man sedan bort mot Dalarö udde så finns en trappgång ner mot Dalarö strandväg och hamnen med Hotellbryggan.

Nere i hamnen, på macken, köpte jag en glass och därefter gick jag längs strandvägen bort mot Anders Franzéns trappa. Men innan jag gick bort dit så väntade jag in Vindögas ankomst till Dalarö efter en tur bort till Fjärdlång.

Det är nu drygt 20 år sedan som Norbergs Livs var belägen i träbyggnaden. Utbyggnaden som kom var minst sagt lyckad och ombesörjer Dalarö med omgivning.

Nere i Schweizerdalen för en kvällspromenad och där lugnet låg över fjärden. Två vikar i Askfatet och Stenfatet utgör stommen av badstränderna och området för kitesurfandet.

Jag knallade vidare i skymningen, och tog mig över Dalarövägen upp mot ett glesare husområde vid vägar med ö-namn. Nämdövägen, Runmarövägen, Gränövägen etc. Men också Malmvägen som en busshållplats heter. Det finns ett milspår (motionsslinga) som går norröver och är markerat med grön färg på stolpar och träd. Jag gick längs detta spår fram till denna lada på bilden, och här har då vildmarken tagit vid. Bilden tog jag på en väg med tjockare grusstenar som leder bort till Sandemar, och denna har jag gått när jag vandrat från Tyresta by. Fortsätter man förbi ladan så fortsätter man dels en bit på milspåret (som viker av mot Kattvik och Malmen) men man kan också nå Styvnäset och Åvaområdet om man tar en längre vandring.

En fågelsjö finns i ganska nära anslutning till denna lada, och dit flög en trio hägrar i en härlig formation.

Det stora naturområde som börjar norr om Dalarövägen är vida utsträckt, och nästa tätare bebyggelse så att säga är först uppe i Vendelsö och Tyresö ca en mil bort fågelvägen i nordvästlig riktning. Däremellan finns den mäktiga Tyresta nationalpark som i utkanterna också skyddas av naturreservat. Som sagt, vildmarken är nära och då är också sannolikheten hög att skåda djur. Och det gjordes denna afton vid Dalkarlskärr där ett antal hjortdjur (förmodligen rådjur de mesta) och vildsvin strövade runt.

Älvdansen gick…Och jag gick därifrån strax efter bildens tagning. 😉

Tillbaka på södra sidan av Dalarövägen och längs vattnet igen. Skymningen alltmer påtaglig och det var dags att gå tillbaka till huset och ta en kvällsmacka och sedan konstatera att lagpingisen i OS fick fin utdelning i semifinalen.

Fin augustikväll verkligen.

God natt i stillsamheten, vaknade till vid 05-tiden och såg en härligt vacker soluppgång. Naturligtvis drog jag upp rullgardinen litegrann för att ta en snabb bild med mobilen. Strax därefter jag tagit denna bild så var klockan plötsligt runt halv nio – konstigt nog… 😉

Jag fortsatte klippa buskage litegrann på förmiddagen, sedan gjorde jag mig i ordning för att resa iväg från Dalarö. Men jag seglade dock inte, utan det bli passagerarbåten upp till Sandhamn. Segelfartyget som kom in till Dalarö var Ellen.

Lustiga hus finns tydligen inte bara på Gröna Lund. Byggstilen på de nya kåkarna intill Brandbryggan (där goda bad brukar tas) är åtminstone säregna.

Nämdöskärgården där anlöp på Nord-Sydlinjens sträcka sker vid Solvik och Östanvik på Nämdö, samt närliggande ön Idöborg. Från Solvik fick jag sällskap ombord för övrigt, vilket var trevligt!

Ett större svansällskap utanför Runmarös östsida.

Det så kallade seglarparadiset närmade sig onekligen.

M/S Dux var alltså båten ifrån Dalarö till Sandhamn. Avgång från Dalarö 12:25, ankomst Sandhamn 14:15. Fast när jag tog ut min biljett så stod det på den gula papperslappen ”Octava” och det var alltså båtens förra namn. (Snyggare än Dux tycker jag personligen).

Waxholmsbolagets nya skyltar fortsätter dyka upp på bryggor i Stockholms skärgård, nu även på Sandhamn. Men det är väl fortsatt tveksamt om gemene man/kvinna förstår linjerna som står på skylten? Om inte så kan jag beskriva nedan:

Linje 15: Strömkajen-Vaxholm-Sandhamn (enbart ångfartyget Norrskär som trafikerar denna linje helger under sommaren)

Linje 16: Stavsnäs-Sandhamn-Harö-Hagede (året runt-trafik med flera avgångar varje dag)

Linje 40: Nord-Sydlinjen med etapperna Nynäshamn-Sandhamn (med m/s Dux) och Norrtälje-Sandhamn (med m/s Sunnan) – samt deletappen Stavsnäs-Sandhamn (med m/s Sunnan).

Scouterna har en anläggning med lägerverksamhet på Vindalsö som ligger på vägen ut mot Sandhamn, nordväst om Runmarö. Man innehar även en vacker träskuta som seglat scouter sedan början av 1940-talet – s/y Biscaya af Vindalsö. Den låg inne i Stavsnäs när jag debarkerade m/s Dalarö, och sedan lämnade skutan hamnen – naturligtvis alltid redo med scouter ombord.

Själv var jag redo för att resa vidare upp till Vindö genom först en kort färd till Djuröbron med 433 och därefter byte till linje 434 som alltså inte gick in till Stavsnäs utan gick direkt efter Djuröbron upp mot just Djurö och Vindö – med sluthållplats Sollenkroka, en annan bytespunkt mellan den landbaserade trafiken och sjötrafiken.

Mitt förra blogginlägg handlade om min första sommar med periodkort på Waxholmsbolaget. Första resan gjorde jag med m/s Söderarm som då (år 2004) var ett nybygge. Söderarm tog jag alltså ifrån Sollenkroka på Vindö och hem till Lidingö med debarkering till Gåshaga brygga.

M/S Nordan är en trotjänare i skärgårdstrafiken. Dock under nästan 20 år gick hon i trafik mellan Gränna och Visingsö, d v s i Vättern. Numera i trafik mellan Södra Ingmarsö och Boda dit hon på bilden ankommer. Här skulle hon ligga inne några minuter innan återfärd utåt Svartsö och Ingmarsö. Nu var det bara det att bussen på linje 438 var en kvart försenad så det blev en viss väntan både för m/s Nordan och m/s Söderarm. När bussen väl kom fram till bryggan och lastade av resenärer så var det dock ingen som gick ombord Söderarm…

M/S Söderarm styrde i nordvästlig riktning mot nästa brygga Södra Grinda, ett antal minuter försenad, och mötte på Sandöfjärden (i gränsen mot Grindafjärden) nästa ”vindbåt” d v s den något äldre av båtar med vindtemanamn (Sunnan, Östan och Nordan byggda 1968-1970). M/S Västan (från 1900) som var på väg från Södra Grinda mot just Boda.

Men plötsligt i den västligaste delen av Lindalssundet så hade m/s Västan passerat m/s Söderarm. Sistnämnda var ju dock försenad och hade dessutom ett antal bryggor i sundet att lägga till vid, samtidigt som min favorit gått direkt ifrån Norra Grinda enligt tidtabell.

Gråvädret tog vid alltmer närmare Vaxholm, och i Vaxholm just så föll nederbörden ner rätt rikligt..

Även om det nu var torsdag så skulle både Fredan och Lördan passeras om än lite på håll. Jo några öar kring Tegelön bär namn efter veckodagar – förutom Fredan och Lördan så finns även Onsdan och Torsdan (en och samma ö), Tisdan och Måndan mellan Tegelön och Koviksudde. Var tog Söndan vägen kan man ju då undra…

Debarkerade för dagen gjorde jag vid Gåshaga brygga ca 19:25. Ännu en rundtur i Stockholms skärgård var därmed avslutad – och en lång hemresa!

Från grått på sjön till en färgstark aftonrodnad hemmavid.

M v h

Mats Östman