Hej, nu kommer en blogg med mycket text och ett antal ”nostalgiska” bilder. Ja 20 år gamla är de i alla fall.

Jag har ju nu rest i Stockholms skärgård med Waxholmsbolaget i 20 år och börjar samla på mig erfarenhet och många upplevelser. Hur såg det ut när jag började resa då? Ja det var inte appar man använde sig av när man sökte resor exempelvis, det var de tryckta turlistorna som nu idag enbart finns i Skärgårdens Trafikantförenings årliga utlaga av Skärgårdsboken. Det var alltid en spännande och rolig känsla när turlistorna hade kommit ner till Strömkajen ett par veckor innan dess start. Idag gäller nästan samma sak när pdf-tidtabellerna kommer ut en månad innan på Waxholmsbolagets hemsida.

Sommaren 2004 köpte jag periodkort bara just under mitten av sommarlovets gällande. Så det blev strax efter midsommar till slutet av juli.

Utrustning för att resa med skärgårdsbåt år 2004. Jo som sagt tryckta turlistor/tidtabeller, varav en för varje del av skärgården. Norra/Mellersta/Södra. Under ett antal år hade Waxholmsbolaget en presentation av sina fartyg i flottan genom åren – som ni kan läsa på bilden en historisk fartygsserie.

Det här med rabatter för periodkorten har under åren skiftat något gällande åldersspannet, som synes kostade periodkortet som jag inhandlade i terminalen på Strömkajen 700 kr och dessutom med en pant på 40 spänn. Det här var alltså vuxenpris, då jag som 14-åring inte tillföll ungdomsrabatten som gällde till och med månaden man fyllde 13 (tror jag det var). Sedan ändrades det något år senare så jag tillföll under just denna ungdomsrabatt. Sedan fanns även under en period tilläggskort som kostade en mindre summa om man hade ordinarie SL-kort (30-dagars o s v).

Idag nyttjas det gröna SL-kortet för Waxholmsbolagets periodbiljetter (5-dagars och 30-dagars – samt en ungdomsbiljett på ett halvår). Dessa köper man ombord på båtarna, och således kan man inte köpa Waxholmsbolagets periodbiljetter i SL-appen. Däremot kan du köpa enkelbiljetter i Waxholmsbolagets trafik i just SL-appen – förstår ni ”logiken”?

Notera att dåvarande periodkortets framsida pryddes av en ståtlig havsörn.

Kartor tryckte man för att vägleda i Stockholms skärgård och bland alla 20-tal linjer. Idag visar man digitalt men även uppsatt på båtarna och en del bryggor en linjekarta som ser ut som en tunnelbanekarta. Jag har noterat vid resor att folk står och utforskar denna – men vad de kommer fram till vet jag förvisso inte…

Första resan med periodkort sommaren 2004 inledde jag med att åka stora nybygget (spännande för en 14-åring med skärgårdsbåtsintresse) från Vaxholm.

Inte världens bästa bild med oskärpan, men det får också visas i detta inlägg hur jag fotograferade vid denna tid. Familjens första digitalkamera införskaffades våren 2004, jag hade fotograferat analogt i några år dessförinnan. Men många bilder då togs genom fönster och så där… 😉

Att försöka minnas båtturer för 20 år sedan när man har gjort åtskilliga för att inte beskriva oräkneliga resor sedan dess kan ju kanske vara lite knepigt. Men jag åkte ut till Vaxholm med buss ifrån Tekniska Högskolan. Därefter skulle jag ta det stora nybygget m/s Söderarm, som jag hade åkt redan i maj månad på dess första dag i trafik (gratisturer till ett evenemang i Nacka strand). Men i riktig reguljärtrafik var sommartidtabellens start den 21 juni premiär.

Här ligger m/s Ramsö inne på bilden och lastar på och av resenärer. Detta var en av båtarna som de stora nybyggena Söderarm, Sandhamn och Dalarö skulle ersätta.

Klockan var 15:00 när båten lämnade kajen i Vaxholm, samtidigt som m/s Cinderella II precis för om här på bilden.

Jag tog upp m/s Ramsö ovan som en av båtarna som de stora nybyggena skulle ersätta. M/S Tynningö tillhörde också detta sällskap. Och det är så att just Tynningö kom att vara kvar i Waxholmsbolagets flotta till 2007 då hon såldes till att bli husbåt, och ligger numera vid Långholmen i Stockholm. Så kan det gå för forna Waxholmsbåtar.

Strömmas Stockholm till vänster och sedan bogserbåten Tug med det välkända släpet Lodbrok. Hamnkranen Lodbrok från 1956 som är i högsta grad aktiv i olika projekt.

M/S Silverpilen som numera i huvudsak kör mellan Årsta och Utö i Waxholmsbolagets trafik. Fartyget byggdes för trafik mellan Strömstad och Norge år 1974 – således en 50-årig jubilar i år 2024.

Tredje Ö-båten som jag skådade under resan med m/s Söderarm från Vaxholm till Strömkajen – nämligen m/s Skarpö. Ö-båtarna byggdes 1964-65 i Kristinehamn och har varit goda vinterbåtar inte minst genom åren. Nu skulle de fasas ut från Waxholmsbolaget och i ordningen har det blivit Tynningö (2007), Skarpö (2010) och Ramsö (2012). Med en klart utökad pendelbåtstrafik och delvis även skärgårdstrafik under 2010-talet så har både Ramsö och Skarpö varit behövda inte minst vintertid då de är isgående fartyg.

Waxholmsbolaget har inte haft egen snabbåtstrafik från Stockholm till Sandhamn sedan millenniumskiftet, utan man har fått ta Cinderellabåtarna ifrån Strandvägen i Stockholm. Under ett antal år så var det biljettsamverkan på så vis att Waxholmsbolagets periodkort gällde ombord.

Waxholmsbolaget har ju annars ångfartyget Norrskär som går helger sommartid på sin ursprungliga trad till just Sandhamn – men då är det ett annat tempo det handlar om. Långsammare eller mer rogivande – välj själva. 😉 Fartyget byggdes som Sandhamns Express år 1910.

Jag gjorde en resa ut till Sandhamn med m/s Cinderella II i början av juli detta år 2004. Mycket folk ombord så jag fick en plats ute på akterdäck och stod där hela resan ut. I början av juli brukar även segelevenemanget Gotland Runt äga rum så det kunde ju förstås ha lockat än mer passagerare.

Det fanns även konkurrens till Cinderellabåtarna i m/s Kungsholm under artistnamnet ”Sandhamnspilen” körde resor också ifrån Strandvägen till Sandhamn. Sedan såldes båten upp till Luleå där den blev kvar ett antal år, men går sedan snart tio år tillbaka i trafik från Stavsnäs på Värmdö. Men vart någonstans? Jo till Sandhamn naturligtvis. 😉

Och när m/s Kungsholm såldes till Roslagens Sjötrafik AB hösten 2014 så var det efter att denna båt m/s Tärnan af Söderöra råkat ut för en rejäl brand vid hemmabryggan på Söderöra i Roslagen där hon blev totalförstörd. M/S Kungsholm fick således namnet Tärnan af Söderöra efter att denna båt på bilden, eller resterna efter denna, skrotats.

M/S Cinderella II är en vanlig syn än idag. Något som däremot inte är lika vanligt idag är försäljning av färsk fisk som ni kan se på den lilla fiskebåten intill bryggan i Sandhamn på bilden. Fiskbeståndet i Östersjön har ju tyvärr minskat rätt rejält på senare tid, och nu i juni 2024 stängdes en restaurang på Möja ner där man serverat just lokalfångad fisk i många år – Wikströms fisk i Ramsmora. Sedan stängdes väl restaurangen av andra skäl också, men svårigheter är det helt klart numera för fiskenäringen i skärgården.

Sommartid 2004 hade Waxholmsbolaget en snabbåt på linjen från Stavsnäs till Sandhamn och Harö-Hagede. M/S Väddö är här på väg in i Sandhamnshålet för tillägg vid bryggan. Notera seglaren (utan segel förvisso) till vänster.

M/S Roslagen far vidare ut mot skärgården – och på tal om det: systerfartyget heter just m/s Skärgården. Man hade mycket speciella förskepp, knappt några alls, med höj och sänkbart däck så man slapp landgång. Emellertid så har ju kraven på tillgänglighet och bättre arbetsmiljö skärpts, så numera har dessa systrar både längre förskepp men också riktig landgång som på övriga skärgårdsbåtar.

Ute på en ny resa, denna gång till Svartsö den 6 juli. I Halvkakssundet möter man ju fortfarande fartyg av olika storlek, 2004 kunde man möta dåvarande Rigafärjan Baltic Kristina. Numera är ju fartyget skrotat och även linjen Stockholm-Riga ligger i högsta grad på is…

Sedan början av 1990-talet så är V-båtarna Värmdö, Vånö, Väddö, Viberö och Vaxö stommen i Waxholmsbolagets trafik sommartid, och utgör även en betydande del av SL:s pendelbåtstrafik på linje 83 Stockholm-Vaxholm-Rindö. M/S Värmdö kör i full fart mellan Edö och Hummelmora på Ljusterö när hon möter m/s Söderarm.

Lite landskap fotograferade jag också på den här tiden, om än inte lika mycket som idag. Promenad gjorde jag från Alsvik till Skälvik, mellan de två bryggorna. Just Svartsö har en stor del i mitt intresse för skärgården och skärgårdsbåtar. Somrar på 1990-talet var vi i familjen någon vecka per sommar i en stuga i Alsviks by. Många härliga minnen sitter kvar och nog kan sägas att båtresorna till och från Alsvik var spännande för en ung grabb som jag då var. Särskilt med m/s Cinderella I med dess vattenjetdrift.

Som barn blev man dragen i skrinda bort till Storträsket, eller insjön som vi helt enkelt kallade den. Nu finns det fler insjöar på Svartsö. Om denna sjö bär namnet Storträsket så finns även ett Lillträsket. Träsk är ju ett äldre namn för just sjö.

Denna gång ett antal år senare så passerade jag insjön Storträsket till fots och gick ner till Skälviks brygga och skulle ta min gamla favoritbåt m/s Cinderella I hem till Stockholm. Det började gråna bortåt skärgården mot Lådna och Hjälmö…

Här har vi då lämnat Svartsö med silhuetten av Alsviks by långt borta. Och tacknämligt så lämnades även ett åskväder en bit akterom.

Den här båten såg ju fin ut tyckte jag nog när vi anlöpt Södra Grinda brygga. Men första resan med ångfartyget Norrskär kom jag att göra ett år senare, sommaren 2005.

Nu har jag lämnat mellanskärgården för en resa längre söderut. Från Dalarö har man på lördag under sommaren kunnat resa till Utö under ganska många år – utan att behöva göra något båtbyte längs färden. Med m/s Havsörnen gjorde jag en resa till Gruvbryggan på eftermiddagen den 17 juli. Havsörnen, vackert namn på en båt som jag tyckte var mysig och som gick bra i sjön. Numera finns båten i Västerås och har sedan 2008 trafikerat Mälarens vatten.

På bilden syns i bakgrunden m/s Saxaren som vid detta tillfälle var blott fem år ung, byggd 1999. En båt som kör flera dagar i veckan från Stockholm till Utö under sommaren.

Tillräckligt många ombord för att jag skulle våga mig på en interiörbild. (Eller för få för god resandestatistik).

Ja den här vyn är väl inte helt sig olik idag heller – Gruvbryggan på Utö. Men på den här tiden fanns ångbåtstrafik hit under helgerna, mer om det lite längre ner.

Tillbaka i Dalarö vid 18-snåret. Till vänster i bild syns den m/s Sadelöga, fiskebåt från början och senare passagerarbåt till Kosteröarna, som under ett gäng år trafikerade mellan Dalarö och Huvudskär. Hon försvann dock våren 2006 då hon skulle till Lettland för renovering, den renoveringen slutade dock med att skrovet blev utdömt som ej i farbart skick och sedan slutade båten sina dagar där vid varvet utanför Riga.

M/S Silverpilen kan man idag se vid Dalarö på söndagar under sommarturlistans giltighetsperiod, och den här tidsperioden gick hon blandat turer till Fjärdlång med resor till Björkösund. Bilfärja till Ornö finns ju fortfarande vid Dalarö.

Dalarö med landstället där är förstås också en del i mitt intresse för skärgårdstrafiken, här har jag ju sett många båtar genom åren nere vid Hotellbryggan exempelvis. En favorit har just varit m/s Havsörnen.

Gällande Dalarö så har ju ångfartyget Saltsjön alltid varit en betydande båt i området, inte minst då hon byggdes för trafik mellan Stockholm och Utö år 1925. Trafik hade hon också under 1990-talet och fram till och med sommaren 2005. Sedan dess har hon bara gjort ett gästspel vid en resa arrangerad av Stiftelsen Skärgårdsbåten i september 2010.

Minns att när Saltsjön gick i Utötrafiken att släktingar försökte få ner mig (ljudkänslig och skrämd av ångvisslor på Skärgårdsbåtens dag i unga år) att kolla på ångbåtens anlöp vid Dalarö kl 12:10 (utgående tur) eller 17:30 (ingående tur) men jag var motsträvig. Två gånger under alla år gick jag ner till Hotellbryggan för att kolla Saltsjöns anlöp, ena gången var hon ersatt av m/s Östanå I med snällt signalhorn och andra gången så gav hon inga backsignaler som hon annars oftast gjorde. 😉

Under många år var Saltsjöns kajplats i Stockholm Skeppsbron precis akter om ett annat ångfartyg nämligen s/s Blidösund. S/S Saltsjön heter numera (åtminstone formellt) Björkfjärden och ägs av Wallenius – kör inga resor för allmänheten men kan beskådas liggandes vid kaj vid Norr Mälarstrand.

Till vänster i bild syns den gamla pubpråmen som inte så långt senare sjönk – den finns idag som pråm vid ett varv på Gåsö i Saltsjöbaden. Till höger det så kallade vikingaskeppet Svea Viking med intressant och omväxlande historia – byggd som minsvepare, sedan ombyggd till bil och passagerarfärja, för att sluta sina dagar som ett ”vikingaskepp”. Hon totalförstördes nämligen vid en brand vid Skeppsbron en vårdag 2007.

Strömkajen – mitt andra hem! Så har det ju blivit nästan genom åren.

På den här tiden fanns en öppen terminal med vänthall – så man slapp sitta ute i regnet eller kylan om väderleken så var. Efter att man renoverat Strömkajen runt 2008-09 så ersattes dåvarande terminalbyggnad av ett nybygge som nu senaste åren inte hållit öppet. Region Stockholm har sparat ner på dessa fysiska kundtjänst och serviceplatser (Strömkajen, Vaxholm och Stavsnäs). Det innebär att frågor om turer, priser och resmål med mera får besättningarna svara på i och med att den servicen inte finns iland. Närmaste väderskydd med lite värme får väl anses vara Kungsträdsgårdens tunnelbanestation på Arsenalsgatan.

Här har vi min första favoritbåt – m/s Cinderella I. Modern, snabb, bekväm och tystgående. Jag diggade denna båt högt. Senare år även för den goda maten som serverades ombord – även i cafeterian (restaurang hade hon på övre däck). Systerfartyget Cinderella II kör fortfarande Cinderellabåtstrafik men enbart mellan Strandvägen och Sandhamn. Trafiken till Svartsö, Ingmarsö, Finnhamn och Möja är sedan hösten 2023 nedlagd. M/S Cinderella I finns numera i Skåne under namnet Tilda, trafik på Öresund.

På den här gamla goda tiden kunde man åka m/s Västan från Stockholm till Södra Grinda kl 09:30 på vardagar under sommaren med en paus på ca 20 minuter. Numera går förmiddagsturen endast till Rindö. Den här soliga sommardagen 20 juli åkte jag till denna brygga och till Grinda.

Grinda är en trevlig ö att resa till inte bara för att det finns flertalet avgångar per dag under sommaren, utan också för att det finns en fin och varierad natur. Ön är kuperad och har många fina utsiktsplatser. Så man behöver inte bara bese miljön kring värdshuset när man är på Grinda – även om det är lite av ett centrum där med restauranger, övernattningsfaciliteter, lanthandel och en badstrand i Källviken som brukar vara populär bland barnfamiljer.

M/S Västan är ju första äldre båten som jag riktigt gillade att åka med. Delvis just för att den var motordriven och inte gick under ånga (det har den inte gjort sedan början av 1950-talet). 22 maj 2004 åkte jag första resan med fartyget och sedan dess har det väl blivit någon enstaka tur till…Årets underdrift var det ni just läste för övrigt.

M/S Söderarm under sin första sommar, passerar utanför Lindalen på Värmdö i Lindalssundet. Hon har hunnit bli 20 år gammal nu. Lastat mycket gods och brutit mycket is genom åren, och lastat mängder med passagerare. Hon är ju ett året-runt-fartyg som inte är något snabbgående fartyg men har kapacitet och bryter som sagt is när den ligger i skärgården.

Den då lite mörkare miljön på akterdäcket på m/s Västan, samt ganska mycket bullrigare miljö ombord när båten fortfarande hade Alphamaskinen från 1960-talet kvar. Vid renovering 2011-2012 så togs denna bort och båten fick dieselelektrisk framdrift.

Så blev det en resa ut till Finnhamn – dock inte med m/s Cinderella I utan med rederikollegan m/s Askungen. Finnhamn ett sommarparadis, inte bara för att en vik bär namnet Paradisviken. Ögruppen består av delarna Stora Jolpan, Lilla Jolpan och Idholmen. Och namnet kommer av att finska segelskutor tog hamn här på väg sina vägar till och från Finland en gång i tiden.

Härlig grönska den 22 juli 2004. Godsfärjorna ska inte glömmas bort när det gäller skärgårdstrafiken och framför allt gällande mer skrymmande gods och godsmängder. De isgående fartygen i Waxholmsbolagets flotta har kapacitet att ta viss gods som virke eller rullburar. Färjan Queen är i alla fall fortfarande en del i denna enbart godsbärande trafik som utgår från Stavsnäs gällande transporter till mellersta delarna av Stockholms skärgård.

Med m/s Värmdö åkte jag från Finnhamn in till Stockholm den 26 juli, vilket är en tur på närmare tre timmar. På bilden kan ni skåda m/s Viking Cinderella som då var rätt nymålad vit på skrovet och insatt på kryssningar till Mariehamn, något som hon gick i ca 20 år. Viking Line har ju annars sin karaktäristiska röda färg som ni nog känner till.

2004 var Telegrafberget långtifrån ens i planeringsstadiet för bostadsbyggande, då HSB förvärvade området drygt 10 år senare. Det var en oljehamn under ett antal fram till slutet av 1970-talet.

Ön till vänster ser ju trivsam ut – nog är det Lidingö. 😉

Norra skärgårdstrafiken har under många år skötts av båtarna m/s Sjögull och m/s Sjöbris. I olika versioner genom åren där denna Sjöbris på bilden fortfarande kör kvar i trafiken till Rödlöga och Arholma sommartid ifrån Stockholm. Numera har båten också en övre tillbyggd salong som kom till inför säsongen 2007. Interiörmässigt skiljde sig Sjöbris och Sjögull sig åt innan renoveringen 2007, men numera är de lika. Soffor karaktäriserar interiören – d v s inga ”flygplansstolar” om man så säger. Sedan år 2000 ägs dessa två båtar av Blidösundsbolaget som numera är en del av det internationella trafikbolaget Transdev.

Jag och min mamma åkte med m/s Sjögull till Ängsö nationalpark den gråaktiga och tyvärr lite regniga sommardagen 23 juli. På denna tid hade Sjögull en längre salong på övre däck men dock något smalare än nuvarande. Hon var i detta utseende absolut en av de vackraste skärgårdsbåtarna.

Vi gick en guidad tur med dåvarande tillsynsmannen på Ängsö. Sedan hade vi tid att gå omkring på ön själva också. Nog var det mer växtlighet på Ängsö år 2004 än idag. Jag har skrivit om Ängsö nyligen här på bloggen och detta är ju en nationalpark som behöver mänsklig skötsel för att fortsätta kunna visa upp sina paradisiska miljöer i ängsmarkerna och odlingslandskapet.

Idag tillhör absolut Ängsö en favoriterna och jag gillar överlag att resa till öarna i Roslagens skärgård. Arholma, Idö, Lidö, Tjockö, Norröra, Svartlöga, Rödlöga – ja nu drog jag upp nästan alla exempel. 😉

Några miljöbilder tog jag, men som sagt mestadels var ju båtarna huvudfokus för mig den här tiden. Detta har ju ändrats med åren och jag värdesätter lika mycket landskap, natur och omgivningar som själva båtarna. Och framför allt så ska man uppleva skärgårdens alla fantastiska öar – det vill säga att stanna ett par timmar eller fler för att ta en promenad i bymiljö, längs strandkanten, på klippor, i skog eller på ängar.

Vad är en bal på slottet än att resa med m/s Askungen? Askungen som på engelska just är Cinderella.

Sista resan med periodkort för sommaren 2004 gjordes till Möja. M/S Askungen på bilden kom jag alltså inte att åka utan resan ut gick förmodligen med – just det – m/s Cinderella I. Sundet mellan Södermöja och Stora Möja kallas helt enkelt för Möjaström.

M/S Askungen går numera i trafik för Madam Rederi och utgår sin trafik mestadels från Åsättra på Ljusterö. År 2004 så fanns två båtar till Möja för Cinderellabåtarnas del, den mindre Askungen som förstärkning till den större Cinderella I. Men som nämnt så är Cinderellabåtarnas trafik till Möja numera historia.

Slutbilden blir också när jag ska embarkera för sista resan med periodkort sommaren 2004. Med m/s Viberö från Berg på Möja till Strömkajen i Stockholm. Det var en resa på drygt tre timmar det.

Nu har ni fått läsa väldigt mycket om skärgårdsbåtar, så ska jag väl tystna och dra ut på nya turer helt enkelt. 😉

M v h

Mats Östman