Ängsö nationalpark är ett resmål jag verkligen värdesätter som ett av de främsta i Stockholms skärgård. Blomsterprakten som möter en både tidig vår och framåt sommaren är slående och enastående. Denna en av Sveriges första nationalparker, bildad 1909, som ska bevara det gamla odlings- och ängslandskapet.

Resan började vid Gåshaga brygga på Lidingö kl 09:15, skärgårdsbåten m/s Sjögull hämtade upp mig och några till. Waxholmsbolagets trafik men med båt ägd av Blidösundsbolaget (som ägs av Transdev).

M/S Victoria I är tillbaka i trafik mellan Stockholm och Tallinn efter några års uppehåll från Covid-19-pandemins utbrott 2020.

Ser man inte havsörn på Ängsö, där rovfåglar för övrigt trivs, så kan man ha örnkoll i Furusundsleden vid Småholmarna där tidigare skarvkolonier gjort öarna lövfattiga, och numera är det inte många träd kvar…

Efter några års stiltje för denna dam så är det åter en vanlig syn i farlederna. Lite grått här i bilden, men det kom att spricka upp.

Strax efter kl 11 så debarkerade jag och några andra passagerare till Ängsös träbrygga.

Mer lummigt än när man besöker ön i mitten av maj när kungsängsliljor, Adam och Eva och gullvivor dominerar ön. Det första man möts av är torpet Hemvreten med dess byggnader och gårdsmiljö.

Sädesärla på grind till tillsynsmännens plats i torpmiljön nära bryggan.

Så ut på ön och vandra litegrann. Bilden är tagen i riktning mot Hemviken och därintill torpet Hemvreten där bryggan ligger nedanför på öns sydligaste udde som inte helt ologiskt då kallas Hemudden.

Prästkragar, lundkovall (Natt och dag) och rödklöver.

Gärdesgårdar pryder landskapet längs Långängen som går över ön från torpet Hemvreten till Norrviken.

I fuktig mark växer ängsnycklarna som är en av de flertal orkidéarter som växer på Ängsö. Den mest kända sevärdheten av orkidéslaget är annars Adam och Eva som i mitten av maj brukar blomma i mängder och tätt bestånd på en del ställen av ön. De gula växterna i bilden är höskallror.

Norrvikens fagra miljö.

Vid denna miljö avnjöt man ett antal minuter av besöket på ön.

Till höger i bild syns en del av Hemmarö som har två bryggor som trafikeras av Waxholmsbolaget – Söderäng och Hemmarö. Till höger i bild ligger just en hög holme kallad för Högholmen. Närmaste fastland ligger precis bakom denna och är byn Lögla med närmaste tätort Bergshamra i Norrtälje kommun. Väg 276 mellan Åkersberga och Norrtälje nyttjas för att komma ut till områdena utmed Roslagskusten. Ängsö ligger fågelvägen ca 15 km från Norrtälje.

Så flög fisktärnan förbi i jakt på föda. Med svart spets av näbben till skillnad från silvertärnans helröda – om man ska skilja dessa annars lika tärnor åt.

Gällde att jag höll koll på klockan så jag inte missade båtens avgång 13:45. Förlåt, det var otydlig bildtext…Här är det ju blåklockor som gäller.

Rödklöver på ängarna, så vackert!

Rent av Natt och dag (lundkovall). Här tror man kanske att hela blomman har denna skiftande färg blå-gul, men det översta skiktet är högblad och själva blommorna är de gula.

Lummigt så det förslog.

In i lövskog och sedan barrskog. På en del ställen växer ramslök och nog kände jag lökdoften. Då det är nationalpark så får man ju inte plocka några växter överhuvudtaget. Nationalpark är ju den högsta skyddsklassen av naturområden, därefter kommer naturreservat som finns i betydligt större mängd.

Det håller på att restaurera gammal ängsmark på öns norra del mot Adamsängen och Svartviken till. Under några år framöver kommer dessa arbeten ge sina tydliga spår, men allt jobb görs för att stärka den biologiska mångfalden och därmed också stärka nationalparkens karaktär med nya ängs- och betesmarker.

Ska ju sägas att varje nationalpark är ju unik och har sin egen skötselplan. Rent allmänt gällande nationalparker så ska de skyddas som ett orört och naturligt landskap som i långt möjligt inte påverkas av mänskliga faktorer, men så finns även typen där regelbunden skötsel (slåtter och bete) krävs för att det ska förbli öppna landskap – och till den typen av nationalpark hör delvis Ängsö. Här finns gammal skog som får utvecklas med naturens tid och gång, men exempelvis den dominerande ängsmarken kräver visst underhåll för att som sagt inte täppas igen och för att hålla blomsterprakten uppe år efter år. Detta blev ett motsägelsefullt misstag efter nationalparkens bildande 1909, man misstog den dåvarande torparens markskötsel för naturförstörelse – men då växte öns marker igen efter att denna fått lämna ön och det tog många år innan detta mångåriga arv blev återställt.

Besöker man Ängsö idag så finns det inga tveksamheter gällande att man har lyckats med just skötseln av nationalparken och det både natur- och kulturarv det efterlämnar.

Gökärt blommar bland de torrare partierna, exempelvis vid stigen längs Långängen.

Vad är det vita centralt i bilden?

Jo det är ängsull.

Fågelskyddsområde råder över delar av ön, och bland annat rovfåglar är ständigt närvarande. Ormvråk sågs denna måndag över ängarna.

Det nalkas midsommar onekligen…Midsommarblomster i full blom, alternativt namn skogsnäva.

M/S Sjögull kom från Blidösundet och Söderöra där hon vänt direkt efter turen från Stockholm. Trevligt nog träffade jag ombord en kollega i styrelsen för Skärgårdens Trafikantförening.

Genom dörrarna till akterdäck från stora salongen på m/s Sjögull kunde jag skåda något simmande intill Koholmen. Jo en gråsäl!

M/S Östanå I kör på mot Stockholm utanför Edlunda.

Jag steg av m/s Sjögull vid Gamla stan ca 16:10, sedan var det en språngmarsch upp till Slussen som gällde för jag hade ett ärende att göra ute på landstället, så det blev att försöka hinna med bussen ifrån Globen ut till Dalarö (linje 869).

Väl ute på tomten blommade fortfarande gullregnet, om än inne på sista refrängen…

En promenad via Amerikaberget ner till hamnen.

Hemmagjord glass sitter inte fel – när det är öppet alltså. 😉 Ett riktigt mysigt fikaställe i en trädgård vid Postvägen, bakom restaurang Mysingen.

Här vilades det minsann, tills jag gick ut från huset… 😉 Fälthare på tomten. På tal om vilt så sågs på hemvägen från Dalarö till Lidingö såväl rådjur, älg och räv. Sistnämnda knatade över en villatomt inte långt från Näset. Älgen stod vid ett av alla fält längs Dalarövägen, och där ser man nästan alltid ett och annat rådjur.

Rhododendron blommade uppe på berget, så fint.

Från paradis till paradis denna måndag så att säga. Och särskilt långt från Stockholms läns andra nationalpark Tyresta var jag ju inte heller.

Hemresan från Dalarö till Lidingö blev en smula annorlunda då det dess tråkigare skett en incident mellan Årstaberg och Stockholms Södra med följden tvärstopp i trafiken mellan Älvsjö och Stockholm City. Detta uppenbarade sig när jag kom till Handen ifrån Dalarö, så vad göra? Jo köpa lite fika på Coop som fortfarande hade öppet några minuter före 22:00, sedan just vid klockan 22 åkte jag vidare med buss 824 mot Tyresö, men steg av vid hållplats Evertsbergsvägen i Brandbergen och tog mig in till Gullmarsplan med linje 807. Bytestiden? Jo ca 20 sekunder. Hemma på Lidingön var jag en kvart före midnatt.

Ha en riktigt trevlig och Glad midsommar!

M v h

Mats Östman