Efter att ha upplevt skärgården i dimma en torsdag i slutet av september så kom den 12 oktober att bli av mer klarare väder. Ut till Husarö kom jag att åka den dagen.

Varför ta bussen ut till Boda när man kunde åka båt från Strömkajen eller Gåshaga? Relevant fråga men nu gjorde jag så i alla fall. 😉 M/S Sjöbris startade sin resa från Strömkajen kl 08:15 och kom in till Boda till kl 10:20.

Cumulus på himlen.

Här pågick arbeten vid Alsvik på Svartsö. Färjan Brahe i bakgrunden låg intill stranden nedanför missionshuset/hembygdsgården som såg ut att renoveras.

Vi for förbi en del bryggor och satte kurs i nordostlig riktning på Träsköfjärden, med den friska västliga vinden i aktern.

En byggdes som m/s Sjöbris år 1978 – den båten heter Mysing numera och ersatte denna dag m/s Askungen i trafiken från och till Åsättra på Ljusterö. Den andra m/s Sjöbris byggdes år 1987 och ersatte denna dag m/s Roslagen.

Husarö lanthandel, öppen under sommarsäsongen. Drivmedel kan dock handlas året runt, men då icke bemannad service.

Det går att skymta att SL-flaggor hänger på båtarna. Det betyder att SL:s längre periodkort (30 dagar och längre perioder än så) gäller ombord i Waxholmsbolagets trafik fram till och med 29 april nästa år. Detta har jag tjatat om tidigare och det har jag också sett att SL gör mycket reklam för.

Man går direkt in i vacker bymiljö när man går iland på Husarö. Husarö har både fastboende befolkning samt stor del deltidsboende. Ön brukar även besökas av ungdomar till öns olika lägerverksamheter, bland annat till en scoutgård.

Vad skymtas bland höstfärgerna om inte de två ”Sjöbrisarna”.

Här hade jag tagit mig ut via naturstig på Sandholmen med vyn mot ångbåtsbryggan. Som synes drog vågorna mot strand i ett tecken på att det blåste på rätt bra och då från väst.

Men finner man läsidorna så ökar njutningsbarheten. 😉

Skulle jag ta bilden några veckor senare så skulle det färgmässigt vara något mattare…

Efter några minuter på Sandholmen gick jag vidare på ön, och då österut bortåt den vackra Kallviken. Östläge var ju passande i och med de västliga vindarna, och möjligtvis för att jag heter Östman också…

Vid Kallviken finns även möjligheten att beskåda en hänförande vy mot ytterskärgården. Då går man ut på Kallskärsskaten, dvs udden intill Kallviken. Skate är ett äldre namn för udde/spets.

Landmassan som siktas längre bort i bilden är Svartlöga, och den vida fjärden är då Svartlögafjärden. Svartlöga är också en pärla att se med sin läckra by och byhamn inte minst. Har en speciell vegetation med mestadels lövskog.

Man leker ju lite med kameran när man är ute på sina resor. Försöker hitta olika vinklar och perspektiv.

Jag blev kvar i denna fagra miljö ganska många minuter. Vilken avkoppling, vilken livsnjutning! Rekreation på dess bästa sätt.

Om det är marigt att hitta längs öns stigar och vägar så kan man följa ”Maran”-spåren. Skyltarna är förvisso åt ett håll bara då dessa ingår i det som kallas Husarömaran som är en tävling som går av stapeln när det anordnas Husarödagen en lördag i slutet av juli.

Skärgården har för övrigt fått fäste för några riktiga tuffa motionstävlingar, inte minst i kombination simning/löpning. One Water Race heter ett nytt lopp som gick av stapeln i augusti och där de deltagande i lag ska ta sig från Arholma till Landsort medelst på land och i vattnet – utan stopp alltså! Det handlar om 250 km som ska avverkas…Inget för den som känner sig som en soffpotatis om man så säger. 😉 Momentet orientering ingår dessutom.

Även om jag varit på Husarö några gånger så har jag uppenbart inte gått på alla vägar. Fann nya fina platser.

Frodig vegetation med inslag av höstens färger.

Inte långt från ångbåtsbryggan så finns det ett lotsmuseum som sommartid går att besöka. Just lotsar har verkat på ön under flera hundra år fram till 1912 då sista lotsen försvann. Den så kallade Husaröleden som sträcker sig från Kanholmsfjärden i söder till Ålandsgrundet norr om Blidösundet, den farleden går ju inomskärs gentemot exempelvis Möja/Rödlögaleden. Trakterna norr om Husarö och ut mot Svartlögafjärden är rika på kobbar och skär, ty det är grunda farvatten.

Med den gamla Sjöbris, nuvarande m/s Mysing, åkte jag iväg från Husarö kl 14:50. Då jag kände att jag fått ut det närmare tre timmar långa besöket på ett utsökt sätt, så varför inte besöka en ö till? 😉

Busströmmen heter sundet som går längs Finnhamns ostligaste del. Och här igenom går alltså Husaröleden söderut i bilden. En stor del av just Husaröleden kan man åka med skärgårdsbåt sommartid genom Nord-Sydlinjen nordliga del som sträcker sig från Sandhamn via Möja, Finnhamn upp mot Blidösundet och Furusund med slutdestination Norrtälje. M/S Mysing går inte på Nord-Sydlinjen men hade varit en passande båt där. Men denna torsdag gick hon i alla fall till Finnhamn alltså på vägen mot Åsättra på östra Ljusterö.

M/S Mysing debarkerade jag vid Norra Ingmarsö, ensam avstigande och ingen påstigande. När man reser i skärgårdstrafiken så ska man alltid vid ombordstigning tala om för besättningen vilken brygga man ämnar att resa till. Och vill man att båten överhuvudtaget ska gå in till bryggan, då är det bäst att fälla upp semaforen. 😉 Många missar den biten tyvärr, och då missar man också båten som konsekvens…

En promenad från norra till södra bryggan på Ingmarsö är inte särskilt lång, 1,5 kilometer bara, men det finns en liten omväg man kan gå via Hembygdsmuseet och även passera Ingmarsö Gårdsmejeri där de bland annat har väldigt god ostkaka. Jag var där med en förening i vintras på ett besök och vi fick avnjuta just god ostkaka i en ladugårdsbyggnad.

Härligt ljus över hagmarken jag gick längs Ingmarsös Djurgårdsvägen. Denna väg anslöt sedan till Ingmarsö byväg som nord-sydligt går tvärs över ön.

Se där, så kom då m/s Sjöbris in från Finnhamn och Husarö. Intill bryggan Södra Ingmarsö finns förutom krogen också en Coop-butik som håller öppet året runt.

Stänker lite grann när Alsvik lämnas akter om oss. Denna så väl bekanta vy för mig med de somrar på 1990-talet då familjen var någon vecka på ön. Där och då föddes nog mitt intresse för skärgård och skärgårdstrafiken.

Skärgården bjuder på skådespel i stort sett alltid, oavsett årstid.

Och ovan nämnda ord passar in på denna molnformation som får avsluta detta blogginlägg.

M v h

Mats Östman