Hej igen,

Ibland tar inläggen lite extra tid att få fram, motivationen och fokuseringen åker lite berg och dalbana kan man väl säga. Jag har under sommaren fokuserat mycket på Roslagen i mitt båtåkande, och den 16 augusti blev det åter en sådan utfärd.

Innan det blev tidtabellsskifte i skärgårdstrafiken under senare delen av augusti, mellan sommar och höst, så passade jag på att besöka en för mig ny ö. Det var för avsikt att gå iland på Marö vid en resa till Sundskär med ångfartyget Blidösund i mitten av juni, en resa där för övrigt endast 12 passagerare var med…Dock så rann tiden iväg på Sundskär, var trevligt och initierat bemötande från öns fritidsbor samt dess enda fastboende. Men Marö går till skillnad från Sundskär att nås med reguljärtrafiken, så detta tog jag vara på den 16 augusti när fortfarande Marö trafikerades med direktbåt från/till Stockholm.

Men jag började denna dag med att resa ut till Furusund med buss. Och bussen från Norrtälje som antingen går mot Yxlan eller Blidö stiger man av vid Furusund Hotellplan för närmaste väg ner till ångbåtsbryggan. Nu hade jag en timme på mig i Furusund tills att min första båt för dagen skulle avgå så jag hann med en promenad i småorten.

Nordens äldsta avbildning av en kompassros finns i Furusund, inte långt från värdshuset. Kom till år 1463 när Kristian I med flotta var på tillfälligt uppehåll i Furusund på väg mot Finland.

Furusundet kallas ju sundet mellan Yxlan och ön Furusund. Ön Furusund som fram till 1700-talets första hälft kallades Hallsö.

Lite blommor och insikter på höjden intill värdshuset.

Gick några meter längs Strindbergs väg, som även skulle kunna kallas Astrid Lindgrens väg ty hon hade en fastighet vid sjön längs denna byväg. Denna optiska telegraf kunde man också skåda. Flaggan som ser ut som den svenska men med vita inslag – det är den inofficiella Roslagsflaggan som tillkom för bara några år sedan.

För att ta mig till Marö ifrån Furusund så valde jag varianten att åka med m/s Yxlan först till Östernäs. Avgångstid klockan 14:00 och här kom hon in från en av sina turer utåt havsbandet med öarna Norrröra och Söderöra bland annat. Vissa turer sträcker sig till Svartlöga och Rödlöga.

Interiören på övre däck. På ena sidan (babord) kan man gå ut på det trevliga soldäcket. Ljust och luftigt, om än lite kalt kanske. Det gula räcket känns igen från andra transportmedel.

Vägfärjan Gulli lite ur kurs från leden mellan Furusund och Yxlan, men hon skulle också upp till Gräsöleden som går mellan Öregrund och Gräsö. Längre upp i Roslagen alltså, och på tal om längre upp så syns ett torn till högerkant av bilden och det är ett riktmärke för Marö.

I Roslagen är chansen väldigt stor att få se havsörnen antingen dyka upp i skyn med sitt mäktiga vingspann, eller i många fall sitta och spana ifrån någon trädtopp eller annan lämplig observationsplats. Men havsörnen har återhämtat så pass bra efter miljögifterna på 1970-talet att den går att se i stort sett överallt i Stockholms skärgård nu.

M/S Yxlan fortsatte mot Söderöra och lämnar här Östernäs brygga på Rådmansölandet. Östernäs ligger mellan Kapellskär och Spillersboda, verkligen i Roslagens famn om man ska koppla till viskompositören Evert Taube som skrev sin Calle Schevens vals på Håtö Svansar inte särskilt långt från Östernäs. Håtö Svansar består av två öar, Lill-Svansen och Stor-Svansen.

En stunds promenad hann jag med i Östernäs med omgivning. Ligger inte särskilt långt från Riddersholm och dess naturreservat, men dit hann jag ändå inte gå in till. Men här på bilden kom däremot m/s Skraken på väg in till just Östernäs. I närheten av bryggan, ja några hundratals meter ändock, så finns några stora parkeringsplatser – så bland fritidsfolk och fastboende på öarna utanför så finns alltså möjligheten att ställa bilen på Rådmansö. Och god vägförbindelse är det till Östernäs ty Östernäs bryggväg inte är så lång till/från motorvägen E18 som ju sträcker sig ut till Kapellskär ca två mil från Norrtälje.

Från Östernäs blev det alltså den mindre passagerarbåten m/s Skraken över till en för mig ny ö – Marö. Marö ligger intill den stora farleden mellan Ålands hav och Furusund, strax utanför Kapellskär, och under färden skådades m/s Viking Glory på väg in mot Stockholm.

Till skillnad från den långsamgående stålbåten m/s Yxlan så är lättmetallbåten m/s Skraken en kvickare båt god för dryga 25 knop även ekonomifart är lägre än så förstås. Invändigt är det komprimerat med stolsrader, benutrymmen är inte de bästa…

Men m/s Skraken fyller absolut sin funktion i trafiken i norra skärgården. Den ersatte en mindre taxibåt för 6-7 år sedan, en taxibåt med namn Sirena som numera trafikerar Svartån och Hjämaren med utgångspunkt Örebro. M/S Skraken har ju ett fågelnamn, och när den levererades 2016 var rederikollegan i trafiken från Furusund m/s Viggen.

Marötornet – ett landmärke som syns på bra avstånd. Det är byggt i stål och har genom åren används som utsikt och observationstorn. Nu är det emellertid i för risigt skick för att kunna hålla öppet för någon allmänhet.

Tog en städad väg mot sydöstra delen av Marö.

Disigt var det denna onsdag längre ut i skärgården. Vattnet var ju inte särskilt varmt den senare delen av sommaren, i alla fall tog jag mitt sista dopp den 11 juli. Men det kanske mer beror på att jag är en badkruka vid temperaturer under 18 grader. 😉

Om mittendelen av Marö är täckt av ganska många fritidshus så är sydligaste udden fri från bebyggelse.

Inne i snåren…

På tal om snår, på sina ställen på ön det fanns gott om hallonbuskar och där det sågs flertalet öbor ute bland buskarna för att söka för dessa goda bär.

Åker man i sydostlig riktning ut från Marö så når man efter några sjömil ögrupperna vid Sundskär, Kudoxa och Vidinge. Åker man ännu längre ut så når man Norrpada skärgård, och skulle man fortsätta ännu lite till så är man framme vid Röder. De absolut yttersta ögrupperna innan stora Östersjön tar vid är Svenska Björn, Skarv och Svenska Högarna.

Vinbergssnäckor sågs längs stigen mot sydligaste udden.

En skymt av öns alla fastigheter som till stor del innefattar deltidsboende. Men ön har sju stycken fastboende. Av alla hel/deltidsboende på ön genom åren kan nämnas tonsättaren Hugo Alfvén år 1900 som sommargäst på ön.

En liten bod med information, och till vänster gick man ner mot bryggan. Jag fortsatte dock norrut på ön.

Marötornet igen. Användes alltså som utsiktstorn, bland annat under andra världskrigets dagar. Tidens tand har satt sina spår på tornet och nu pågår en insamling för att kunna upprusta detta torn – Rädda Marötornet.

Jag hade knappt 1,5 timme iland på Marö, så det blev det till att inte stanna för länge vid vissa platser. Någonstans vid nordöstra delen av ön ska det finnas hällristningar från bland annat år 1561 då ett kungligt besök på ön ägde rum genom Johan III, dessa ristningar hann jag ej hitta.

Men även om jag nu inte såg hällristningarna så kunde jag imponeras av det stora och vackra båthuset.

Blå dörr med siktet inåt mot blått vatten.

Ja en bild till på denna läckerhet. En bänk att sitta o njuta i solskenet till höger i bild – jag satte mig dock inte. 😉

Hamnen med vågbrytare och båthuset, och intill hamnen fanns en slip.

Jag åkte som sagt utanför Marö med ångfartyget Blidösund den 17 juni, det var tanken att vi skulle iland på ön men tiden rann iväg så vi rundade öns norra sida bara helt enkelt. Vi kom då genom detta sund mellan Marö och öarna Stora och Lilla Fällen.

Karaktäristiska landmärken finns för Marö på flera håll. Om inte tornet så denna färgglada fyr intill den stora farleden som man möter när man rundat norrsidan av ön från öster. Här syns en arbetsbåt komma från vänsterdel av bilden, och längre bort skymtas m/s Sjöbris.

Ja man kanske inte lägger märke till Marö alla gånger man passerar med Viking Lines eller Tallink Siljas färjor till/från Stockholm. Båtdiggare kollar mer åt Kapellskär. 😉 Men nog är det en fin ö Marö.

Från Arholma kommer m/s Sjöbris på väg utanför fyren Kapellskär. Och var ligger den fyren om inte precis utanför just Kapellskär på Rådmansölandet där en ångbåtsbrygga finns förutom den stora färjehamnen – och till ångbåtsbryggan i Kapellskär är m/s Sjöbris på väg.

Marö brygga är av trä, och semaforen likt andra bryggor i norra skärgården inte av Waxholmsbolagets standardtyp. Ner eller upp från bryggan går man på en träramp. M/S Sjöbris kom in till bryggan strax före 17:00, sedan efter embarkering väntade resan in till Lidingö via bland annat Blidösundet.

Längs färden mot Stockholm passerades västra delen av stora Ljusterö. På bilden Linanäs där ångfartyget Storskär varit inne på sin kvällstur upp till en annan brygga på Ljusterö – Väsbystrand. Vid Linanäs finns bland annat båtmack, restaurang och så en busshållplats för linje 626 mot Åkersberga/Danderyds sjukhus. Vägförbindelse med fastlandet finns längre norrut på ön med färjeleden över till Östanå.

Askrikefjärden, det betydde att Lidingö och Gåshaga brygga närmade sig, då hade klockan blivit 19:50 när jag skulle debarkera på Lidingö. En mycket trevlig dag i vanlig ordning – vad annars att vänta av Stockholms skärgård…

Mvh

Mats Östman